Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
för dig — erfar du ej då samma känslor, tänker du ej dä samma
tankar, som der äro uttryckta? Och röner du ej detta konstens förSdlande
inflytande i ännu högre grad, der konstnären lyckats framställa en ädel
handling, i hvilken flere personer deltaga, i det de uppenbara det olika
intryck handlingen gör pä hvar och en af dem? Så långt vågar jag ej
hoppas alt någonsin komma, men den förstnämnda uppgiften (den alt i
enstaka bilder ge form åt ädla känslor, höga idéer) kundo jag kanske
bidraga att lösa, om jag holt finge egna min tid och mina krafter deråt.
Jag tror mig ej på någon annan väg kunna vara nyttig och uppnå
ändamålet ined min tillvaro här.....Bör ej hvar och en menniska söka
utveckla de anlag, hvarmed hon blifvit begåfvad och följa den väg
naturen tyckes hafva utstakat för henne?" frågar brefskrifverskan och
tilllägger derpå: "Denna väg har jag ansett för min och det är ej lätt att
försaka, att afstå ifrån ett sådant kall, helst så länge jag ännu har det
hoppet qvar, att, åtminstone till någon del kunna närma mig det mål
jag föresatt mig. Tro likväl ej, att jag är nog svag alt ej kunna
försaka, om jag ser det vara en högre makts beslut att ålägga mig denna
pröfning. Blen förr än all utsigt är slängd, vore det en oförlåtlig
svaghet alt låta sig så beherrskas af händelserna, alt man vid första motgång
belt och hållet uppgifver hoppet."
Härefter följa några flygtigt framkastade förslag att. kunna
lemna Jemtland för att i hufvudstaden fortsätta de började
konststudierna, men dessa förslag stranda mot omöjligheten att
erhålla tillräckliga medel.
— "All i Stockholm lefva af att måla porträtter skullo ej bära sig",
säger hon, "isynnerhet som jag då ej skulle göra några framsteg i en
högre genre."
Ett ögonblick tänker hon på att öfver vintern begifva sig
till anhöriga i närheten af Calmar, likasom skulle det hafva
varit henne en glädje att, på hvilka vilkor som helst få lemna
Jemtland, der, såsom hon barnsligt klagar, icke ens några
menniskor funnos, hvilkas utseende på minsta vis kunde göra det till
ett nöje att porträttera dem, ännu mindre någon enda duglig tafla.
Dessa förslag gingo dock alla upp i rök. Sophies far,
som väl var den enda inom hemmet, hvilken skulle ha kunnat
fatta hennes längtan att helt och hållet egna sig åt
konstnärs-kallet, var under denna tid stundligen upptagen af de mest
o-likartade göromål, dels för sin tjenst, dels ined anledning af cn
mängd industriella företag, som han börjat, och hade knappast
någon tid öfrig för de sina. Icke heller stodo honom
erforderliga medel till buds för att tillfredsställa sin dotters .önskan,
hvilken önskan hon måhända just derför aldrig hade hjerta att
till bela sin vidd yppa för honom. De andra hemmavarande
hade sannolikt, lika litet som den öfriga slägten, den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
