Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
att hon nu som alltid var tillgänglig för naturens skönhet.
Som det derjemte kan tjena till en profkarta på hennes
sysselsättningar under den första tiden af hennes vistande i Jemtland,
på samma gång det röjer huru dessa spridda anteckningar
tillkommit, såsom uttryck af ögonblickets ingifvelser, utan all
beräkning, utan tanke på att de någonsin skulle läsas af andra,
hvilket hon tvärtom skulle ansett för en verklig olycka, soin hon
genom den största hemlighetsfullhet sökte afböja, så vilja vi
här meddela hela dess innehåll.
På ott tydligen i hast afklippt pappersblad, innehållande
hälften af en i blyertz gjord ritning till en blomsterträdgård,
läses följande:
"Jag kan ej underlåta att upptockna den herrliga syn, vid hvars
hågkomst jag ännu darrar af glädje. Det var i Måndagsafton kl. omkring
tio, sedan vi ätit och promenerade omkring i rummet som M . .. . i hast
ropade att hon såg eld svänga omkring pu himlen. Vi skyndade alla till
fönstren, och jag kan ej uttrycka de känslor af beundran och
hänryckning, hvilka intogo mig vid den syn, som här visade sig. Det var
likasom tvenne glänsande ormar, så stora att- de uppfyllda hela
himlahvalfvet, skulle hafva jagat hvarandra, svängande i alla möjliga bugter,
ungefär sålunda (här följer en teckning) och skiftande i de vackraste
ny-ancer i rödt och grönt; icke såsom man ser dem i regnbågen, men
myckel vackrare; lysande med en egen silfverglans — — de klaraste färger
sedda genom ett silfverflor. Detta fortfor nära 10 minuter. Då
försvunno do ormlika figurerna, och stora hvalfbågar bildades, genomkorsade af
hoppande strålar i de skönaste färger, af hvilka somliga stundom sköto
upp såsom spjut mot himlahvalfvet, somliga åter flögo fram och lillbaka på
ett ställe. Bakom allt detta syntes ett beständigt dallrande sken likasom
af ’täta blixtar."
"Skönare kundo aldrig andar uppenbara sig för menniskorna",
tillägger hon, "mig tycktes att jag såg skaror af dessa högre varelser röra sig
deruppe, men fåfängt spanade jag efter ändamålet med deras verksamhet."
Här slutar hon sin’ skildring, hvilken redan inkräktat ett
godt stycke af ritningen till den tillämnade blomsterträdgården.
Andra sidan af det temligen grofva pappersbladet är
fullteck-nadt med korta tänkspråk, antingen utdrag af någonting hon i
dessa dagar läst, eller ock egna reflektioner, framkallade af det
lästa, af hvilka följande kunna anföras såsoin betecknande för
hennes åsigter af lifvet och menniskorna.
"Verka det goda, så närer du mensklighetens gudomliga planta. Bilda
det sköna, så utsår du gudomliga lifsfrön. — —
"Kan du icke känna (fatta) det sköna, så återstår dig alltid att vilja
det förnuftiga (det goda) och att genom din ande verka, hvad du icke
såsom menniska förmår utföra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
