Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
och massiva torn. Men se, här går en smal stig, sprängd
genom fjellväggen; den leder oss inåt en vild klippöken, der
granitblocken, staplade på och om hvarandra, vittna om någon
våldsam naturrevolution. Skådespelet är dock mera trivialt än
storartadt — inga djerfva formationer, inga pittoreska grupperingar
fängsla ögat: allt är afrundadt, enformigt, enfärgadt — om man
undantager de punkter, der sprängskotten klyft klipphällarne
och med våld tvungit dem att lägga i dagen sitt innersta,
vackert skiftande i svart, i gulbrunt, i silfverlikt glittrande
hvitt. Vore jag nu aldrig så liten smula geolog, skulle jag
hålla ett intressant föredrag om urbergen, om granit och
kalkformationerna, om feltspath, om gneis och andra
märkvärdigheter; men nu tiger jag som ett godt barn, eller dukar
kanske i stället upp för dig någon spritt ny ocli sannfärdig
historia om S:t Eriks grotta, och om flyktingarne, som der sökte
skydd undan fienden, medan jag reder dig en plats i dess
svalaste vrå och bjuder dig en läskande dryck ur den djupa
källan — S:t Eriks källa, som sipprar fram ur klippan derborta.
Men snart sätta vi oss åter i gång och komma på den
beqvämare trappvägen ned åt parken igen. Här möta oss do
sista slutackorden at en morgonpsalm, och sakta smyga vi oss
in i den vackra höghvälfda salongen, deltaga i den talrika
församlingens bön och lyssna så till det andeliga talet.
Kanske är du bland det stora flertalet, som gör det med
upp-byggelse, med rörelse — kanske åter är du bland dem, hvilka
förgäfves, i trots at’ predikantens goda vilja, morgon efter morgon
väntat på ett kraftigt själsstyrkande, närande, väckande ord.
Mon — likgodt! talaren tystnar, och åter uppstärames
sången, unison som all svensk kyrkosång, ren men entonig.
Orden äro Davids, tolkade af Wallin — ord, på en gång
fiirkrossande och upprättande, i stoftet böjande och
himmels-stormande — ord, som taga själ och hjerta med sig, och du
sjunger bäfvande, men glad ändå, tills sista tonerna förklinga
och du med en tyst bön slutar den korta gudstjensten.
Utkommna i parken igen, kunna vi taga nedra vägen och
följa stranden åt, der böljomas mäktiga sång ljuder lik en
herrlig efterklang af de Davidiska tonerna.
Ar du tecknare, så stannar du kanske en stund vid soffan
derborta och öfverflyttar med några raska penndrag på ett blad
af ditt album det norra inloppet till hamnen, med Koöns
klippor och stugor i fonden, en del af den gamla skansen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
