Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
uppdukas länga, bedröfliga historier — bedröfliga i dubbel
mening, ty blott sällan äro de sanna, och man vet mången gåug
ej om allmosan blir till välsignelse eller förbannelse. Men
tystl hvad vill gumman der, soin hviskar i ditt öra med så
mystisk min — Ah! — har hon hummer att sälja? "Ja, för
all del", och så följer oss gumman hem, men tomhändt, och
mötande med stoiskt lugn "vaktmästaren" och sjelfvaste
Tull-Baronen, för att sedan i hemlighet upptaga de stora krälande
humlarne, som hon bär i stora påsar, hvilka tjena henne
såsom crinoline.
Men nu kan det vara tid att afskeda gumman, och bjuda
dig på frukost, för att sedan lemna i ditt fria val, huru du
vill tillbringa dina dagar i Marstrand.
Är vinden förlig, så röstar jag för en seglats kring ön,
eller, om du är modig, rätt ut åt Pater Nostcma, till
Klädesholmarne eller till Tjörn. Sällskap kan du välja efter
din egen sinnesstämning. Bland Marstrands 1000 badgäster
finnas, icke blott i fråga om samhällsställning och yttre
förhållanden, men i inre hänseenden, i tänkesätt, i åsigter, i
verlds-åskådning, kotterier af alla möjliga nyancer, från dem, der man
skådar hela lifvet genom sorgflor, och till dem der allting ses
i rosenrödt. Får jag råda, så väljer du ingendera
ytterligheten, men låter mig införa dig i en älskvärd familjekrets, der
allvar och skämt trifvas väl tillsammans, der hvarken smärta
eller fröjd äro okända gäster, der sorgen efter Guds sinne, ej
utesluter glädjen öfver Guds goda gåfvor, de timliga, så väl
som de eviga. Se, der äro de redan alla nere i båten och
vinka oss att följa med.
Under gladt och lifligt samspråk, deri äfven den unga,
bleka sjuklingen, familjens på en gång sorg- och glädje-barn,
deltager, sätta vi ut ifrån land i den präktiga båten, som under
snöhvita, svällda segel, dansar utåt det blänkande hafvet. Hör
hur friskt det frustar kring stafven, se hur muntert böljorna
hoppa i solskenet, medan tumlaren vältrar sin oviga kropp upp
i hafsbrynet, hur den rödgula maneten ligger och drömmer på
djupet eller de små vackra sjöstjernorna sväfva omkring likt
okända konstellationer på ett nytt firmament. Tyst! hvad var
det? En Ejderflock, som flaxande höjde sig från det kala
skäret — och se, der doppar en fiskmås de stora, hvita vingarne
och stiger så upp i den klara rymden, så lätt, så fri, att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
