Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
vore färdig att låta din tanke afundas honom, om du ej i det
samnia erinrade dig Runebergs ord:
"Tanke, se hur fogeln svingar
Under molnen glad och fri;
Äfven du har dina vingar
Och din rymd att flyga i.
Klaga ej att du vid gruset
Som en fånge binds ännu,
Lätt som fogeln, snabb som ljuset,
Mer än båda fri är dn."
Äfven den unga sjuklingen följer hafstäman med ögonen
allt högre och högre. Men så ligger hon ofta — nästan all
tid, då hon är tyst — blickande uppåt med ett allvarligt,
spanande, frågande, forskande uttryck, såsom väntade hon att
himmelens förlåt hvad ögonblick som helst kunde brista och
uppenbara för henne all Guds herrlighet. Man har svårt att i
dessa stunder lemna henne, man frågar och undrar, såsom
kanske hon sjelf — "Herre! huru länge!"–-Men åter drages
den frågande blicken till jorden, mött af modersögat,
outtröttligt i vaka och kärlek, och de bleka lapparne småle, hon
skämtar, hon är ännu barn för en stund.
Men snart äro vi framme; der ligger redan den ensliga
kapellkyrkan på den kala stenklabben framför oss, öfvergifven
och tom, berättar vår seglare, så söndag som hvardag, alltse’n
presten afsattes för 3/, år sedan. Nästa ögonblick lägga vi till
vid Kltidesholmens fiskläge. Mötta af den vidriga lukten af
den på bergshällarne soltorkande storfisken och af den småfisk,
hvarmed denna blifvit fångad och som, upphängd i trasiga
flikar på långa stänger, torkas till föda för de fattiga fiskrarne
sjelfva, stiga vi-, i land och klättra uppför de närmaste
klipporna. Med en tolfårig flicka till ledsagerska fortsattes vägen
på slippriga, öfver all beskrifning osnygga stigar, än mellan de
uslaste kojor, än mellan temligen reputerliga hus, vittnande om
stigande välmåga. Följda af en växande svärm af tigganda
barn och grymtande fyrfotingar, hamna vi slutligen hos den
gamle skolmästaren — en skyddsling till våra vänner.
Mannen är lam och säkert nära sjuttio-talet, och sitter der
i en liten, men temligen snygg kammare, omgifven af sina
a-derton "a-b-c-darier". Af böcker eller skolmateriel synes föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
