Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
skärhet, så uppstår en trolöshet och flyktighet i sjelfva
själsriktningen, i det drömmen beständigt vexlar och sinnet uppfylles af
ett brokigt virrvarr, liknande bilderna i en laterna magica. Man
kan icke annat än förvåna sig öfver den lätthet, hvarmed
dag-drömmerskan släpper den ena älsklingstanken och fattar en
annan, huru hon utan tvekan jemkar litet här och litet der, endast
hon får det hela att riktigt gå ihop.
Så kan det, som blifvit oss gifvet till välsignelse, genom
missbruk blifva oss till den största skada; ty inbillningskraften
är en herrlig gåfva, men dagdrömmeriet är ett ondt, är en makt,
hvars bojor det icke är lätt att bryta. Föresatser att ej hängifva
sig deråt kunna väl hjelpa till en tid, men det går med dem som
med alla i den egna kraften gjorda föresatser, de uthärda icke
störtfloden och det starka vädret. Det finnes dock ett ofelbarare
medel, ack, ett medel, som vi äre så sene att finna och så snare att
gå förbi, och detta är bönen. Dagdrömmeriet är en fara, till
hvars bekämpande vi behöfva himmelsk hjelp. "Inled mig icke i
frestelse, fräls mig redan från det första steget, hejda mig just
vid ingången till de lockande lustgårdarne med deras sköra
tempelbyggnader." Se der, min kära, unga vän, det kraftigaste
skyddsmedlet mot allt aflägsnande från det rättas och det sannas stig.
En varm gudsfruktan, en nyttig verksamhet, en frisk
lefnads-åsigt, en sann uppfattning, ett förnöjdt och tacksamt hjerta —
se der, hvad som pryder ungdomen väl och som gifver långt
högre glädje och tillfredsställelse, än som kan finnas i ett sjukligt
skenlif, uppfylldt af fantastiska och bedrägliga, om ock tjusande
bilder.
....y•
XXX. — SOPHIE ADLERSPARRE.
(Fortsättning från föregående häfte.)
Tvenne år hade Sophie Adlersparre tillbringat i den aflägsna
fjellbygden, skiljd från allt, som kunde bilda och utveckla hennes
så nyss uppodlade anlag för konsten. Vi hafva sett huru hon
led och kämpade och bad, för att vinna undergifvenhet nog att
utan knot bära sitt öde. Samma grundton genljuder ännu i de
sista anteckningarne frän denna pröfvande tid. Så skrifver hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
