Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
en dag, efter att åter förgäfves hafva grubblat på någon utväg
att kunna lemna Jemtland:
"O! att dessa mina bästa år skola förrinna utan allt gagn för
mina medmenniskor och till föga nytta för niig sjelf! och ingen,
ingen utsigt till ett bättre! — — Endast från Gud kan hjelpen komma.
Jag hoppas på Honom, att Han skall gifva hvad som är mig nyttigt,
och sedan jag bedt till Honom blir jag ofta lugn, ja, glad. Då
blyges jag öfver mitt misstroende till Hans faderliga ledning och ber att
dessa pröfningar måtte fortfara, till dess jag blir förbättrad och mitt
inre lugn ej stores af yttre stormar. Jag hoppas att en gång ernå
denna orubbliga sinnesstämning. Men kan jag väl vinna den här? I
de förhållanden jag nu lefver? omöjligt!"
Dessa förhållanden skulle också brytas, åtminstone för en
tid, derigenom att föräldrarne beslöto att låta Sophie tillbringa
vintren 1836 i Stockholm. Hvad som närmast föranledde detta
beslut, så länge återhållet af bristande medel att verkställa det,
känua vi icke, men föreställa oss att fadren, anande den
smärtsamma kampen inom dottrens slutna själ, offrat någon
älsklingsidé , uppgifvit ett byggnadsförslag eller en odlingsplan, för att egna
de dertill afsedda medlen åt odlingen af sin dotters anlag, ett
rikare och tacksammare fält än den hårda Jemtlandsjorden.
I början af vintern 1836 kom således Sophie Adlersparre
till Stockholm med sin far, och började åter med rastlös flit att
måla, under ledning af Qvarnström, samt uppmuntrad af
<Sö-dermark, Sandberg m. fl. hvilka emellanåt besökte henne och
gåfvo henne råd och upplysningar. Hon skulle dock snart finna,
att sinneslugnet och lyckan ej äro ensamt beroende af yttre
förhållanden, att hon icke vunnit dem, derför att hennes brinnande
önskan att få lemna Jemtland och återtaga sitt älsklingsstudium*
blifvit tillfredsställd. Under det ensliga kontemplativa lif, hon de
föregående åren fört, hade det förefallit henne som vore
konstnärsbanan utom allt tvifvel den henne af Försynen förelagda,
men i verkligheten blef den henne svår nog att följa, och mer än
en gång öfverfölls hon af en plågsam tvekan, huruvida hon på den
skulle kunna uppnå sitt mål. Dertill kom äfven saknaden af
hem-lifvets trefnad. Hittills aldrig skiljd från sin familj, vid hvilken
hon, oaktadt alla bristande sympathier, var varmt fästad, fann
hon sig nu ofta ensam och öfvergifven — en känsla, hvilken
måhända var ett välförtjent straff, för det hon i viss mån, öfver-?
sett och ringaktat den kärlek, som skänktes henne i hemmet,
blott derför, att den ej, motsvarade hennes egen djupare känsla
och allvarligare själsriktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
