Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
August har ej minsta antalet. Emellertid ar endrägten borta och
trefnaden med den. Också komma stunder då jag är o förståndigt
bedröfvad".
Hon beskrifver åtskilliga uppträden, som smärtat henne, huru
hon dag efter dag förgäfves väntat att få se kusinens förändrade
sätt återgå till den forna vänskapliga förtroligheten och lika
fåfängt grubblat öfver orsaken till hans köld. Ibland föreställde
hon sig (visserligen utan allt skäl), att han missunnade henne den
godhet, hon rönte af hans mor, att de förhoppningar så väl han
som modren hyst rörande hennes konstnärsanlag icke blifvit
rättfärdigade och att de kanske båda ångrade den uppmuntran de
gifvit och den framtida hjelp till en utländsk konstresa, som
blifvit henne förespeglad. Bittert grämde henne denna föreställning,
och hade hon funnit den bekräftad, skulle säkert ingenting hafva
förmått henne att emottaga den erbjudna hjelpen. I lugnare
ögonblick insåg hon dock klart det obefogade i dessa misstankar,
men då började åter grubblet öfver orsaken till missnöjet.
"Ibland tror jag", skrifver hon, "att han visar sig så, endast för
att plåga mig. Men hvarför är han ond på mig? Det har jag aldrig
kunnat utgrunda".
Omsider undanträngas dessa tankar af ett annat djupare,
mindre sjelfviskt bekymmer. Under samtal i religiösa ämnen, tror
hon sig nemligen hos kusinen spåra en kallsinnighet för det enda
nödvändiga, en brist på kärlek och tro, som djupt smärtar och
grämer henne. Halft förbittrad skrifver hon:
"Man har skrattat åt personer, hvilka samma dag de gått till
Herrans bord icke velat bevista baler och andra tidsfördrif. Endast
enfaldiga och obildade menniskor, menar man, kunna anse sådant för
synd. Ack, hvad sådana yttranden plåga mig! och dessa bemödanden
att framställa Christus såsom en blott menniska! — — O Gud bevare
mig från en sådan tro! Alla dessa yttranden af en person, som jag
älskar, kommo åter för mig i går, då jag var lemnad ensam i
skymningen, och jag gret bittert — glömde att göra ren både pallett och
penslar. Jag har tyckt mig så öfvergifven af alla menniskor, och nu
vill man äfven förmå mig att öfvergifva den tro, som gjort mig så
lycklig — som ensam skall uppehålla mig, om än allt annat är
emot mig!" Här följa några reflexioner öfver de många motsatserna i
kusinens karakter.
"Han är en besynnerlig menniska", skrifver hon, "sammansatt af
så mycket både ondt och godt. Hvilketdera skall en gång få
öfverhanden? Och huru skall ban sluta?"
Den 14:de fortsätter hon anteckningarne efter att hafva
tagit afsked af kusinen, som skulle lemna hemmet på ett par må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
