Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
det. Men Sophie Adlersparre tänkte annorlunda. För henne hade
en konstnärlig ryktbarhet lika liten lockelse, som en pekuniär
vinst. Det var icke af ärelystnad och icke heller för att derigenom
finna ett medel till f rvärf, som hon egnat sig åt konstnärskallet.
För henne var den konstnärliga förmågan en Guds gåfva, och att
använda den till egen och andras förädling var det mål, hvartill
hon i första rummet sträfvade; men det var dock icke det enda.
Det gick två skiljda strömdrag genom Sophie Adlersparres själ,
hvilka i sig upptogo alla hennes’ känslor och tankar, såsom don
djupare och starkare floden i sig upptager alla kringliggande och
bär dem med sig ut på det eviga djupet. De voro Gudsfruktan
och fosterlandskärlek. I dessa nedlades all den hjertats värme
och innerlighet, den själens djupa allvarliga hängifvenhet, all den
ömhet, den trohet, den försakelse, hvaraf hennes rika, men bundna,
natur var mäktig. Naturligtvis måste dessa känslor utöfva ett
mäktigt inflytande på hennes artistiska sträfvanden. Hennes mål
såsom konstnär blef också det dubbla att, så vidt i hennes
förmåga stod, genom konsten förädla menniskan och bringa henne
närmare Gud, samt att rikta det älskade fäderneslandet med trogna
afbildningar af de yppersta mästares verk. Med detta mål klart för
sig afslog hon lugnt och bestämdt det lysande anbud man gjort
på hennes tafla. Att hon snarare vunnit sitt syfte, att hon sjelf
och hennes taflor fått ett mångdubbladt värde i landsmäns ögon,
om hon först vunnit ett namn i utlandet — det föll henne kanske
aldrig in; trodde hon det också, var hon måhända för stolt,
for mycket sanningsälskande att gå denna krokväg, för att vinna
sina landsmäns ynnest. För henne fanns såsom konstnär och
menniska blott en enda väg — sanningens kungsväg; kunde hon
ej på den nå sitt mål — välan, då finge hon uppgifva det. Var
afsigten ren, var målet godt, så torde väl någon, sedan hon
dukat under, fullfölja det påbörjade verket. Inom sig hade hon ju
redan till ett slags lösen för sin lefnad tagit orden:
— — — "sträfvandet sjelft är sitt mål
När det gäller hvad ädelt och stort är".
Iluru Suphie, Adlersparre under detta sitt vistande i Paris
tillbragte den tid, som hon ej egnade åt arbete och studier, derom
förtäljer hon sjelf foga eller intet; men vi kunna väl föreställa oss,
att hon tillsammans med sina reskamrater besåg alla den stora
stadens märkvärdigheter, bevistade spektakler och musikaliska
tillställningar, samt de sällskapskretsar, hvilka stodo de svenska
turisterna öppna. En utfärd till Versailles, då hon första gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
