Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
for på jernväg, har hon bland sina anteckningar i korthet
beskrifvit. Så äfven ett par besök på theatrarna.
En berömd sångerska synes, såsom Lucie uf Lammermoor,
alldeles hafva förtjust henne. Röst, föredrag, hållning, utseende
och spel, allt tycktes hafva förenat sig för att hos åskådaren
lemna det behagligaste intryck.
"Skada blott", skrifver hon, "att hon ej alltid är densamma på
scenen. Dock! hvem förmår alltid vara inspirerad! Jag välsignar
henne för hvad hon var och för den njutning hon beredde mig."
En hastig jemförelse mellan Grisi och den ofvannämnda sån- ,
gerskan följer.
"Grisi, hvars utseende i så hög grad fängslar de flesta", skrifver
hon, "är mig för sinnligt. Hennes sång öfverträffar dock alla andras."
En annan gång skrifver hon efter att hafva sett M:lle
Ueja-zet i komedien Les premiers Amours de Richelieu:
"IIou roade mig obeskrifligt och synes vara 011 i sin genre
förträfflig skådespelerska. Men då man ej längre har henne lor sina
ögon mörknar hennes bild — den synes oren — väcker en oro,
likasom då man har något att förebrå sig, och ju mera tiden fördunklar
det förtrollande skimmer af qvickhet och espièglerie, hvari hon till
hälften döljer sin fräckhet och sinnlighet — ju vidrigare synes hon i
mina ögon. Dylika egenskaper hos cn qvinna, under hvilka former,
i hvilken förklädnad de än må uppträda, måste dock alltid sluta med
att väcka afsky. — — O! hvad det barmar och smärtar mig att
sådana qvinnor skola finnas."
Blott en enda gång antecknar hon intrycket af de konstens
yppersta alster hon här dagligen hade tillfälle att beskåda. Hon
hade i April tillbringat en hel förmiddag i det spanska galleriet
uti Louvren och der isynnerhet betraktat Murillos herrliga
arbeten, hvilka utöfvade en mäktig dragningskraft på hennes tör
färgens rikedom och formens skönhet alltid vakna sinne, och hvilka
dessutom nu, under arbetet på kopian af hans yppersta tafla blefvo
henne ett oumbärligt studium.
"Länge", skrifver bon, "stod jag framför Christusbilden med
törnekronan och de bundna händerna. Hvilket ädelt lidande, hvilken
ödmjukhet och försakelse, förenade med det högsta uttryck af
gudomlig hänförelse, har ej konstnären nedlagt i denna bild! O! huru
lyckligt att så kunna tala med pensel, med ord, eller toner! — — —
Murillos englar äro också förträffliga -— det ligger hos dem så
mycken oskuld och andakt och ändå ett sprittande lif; oftast äfven
friskhet och sanning i färgen."
Inga förströelser, inga njutningar, intet arbete kunde dock hos
Sophie Adlersparre undantränga tanken på det ena nödvändiga,
eller hämma den brinnande åtrån att med hela sin själ omfatta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
