Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
lor, ej kunnat aflägsna, trängde sig på mig äfven här: Månne ej
Rubens målade uudcr inflytande af ett champagnerus? . . . Man skall
aldrig i hans figurer finna uttrycket af ädelt lugn, men väl af qvickhet,
lif och eld. Med förvånande lätthet och dristighet synas bilderna
utkastade på duken; också säges det, att han målat de största af sina
taflor på 14 à lt> dagar."
I en annan kyrka besåg hon Rubens’’ familjegraf samt den
tafla, föreställande den Heliga familjen, der konstnären afmålat
sig sjelf, sina båda hustrur samt en flicka, med hvilken han i
ungdomen varit förlofvad.
"Denna tafla", skrifver hon, "anses här jemngod med
nedtagnin-gen af korset. Jag tycker ej så. Hufvudpersonerna i denna tafla
voro qvinnor, och qvinnan har jag aldrig sett Rubens kunna måla.
De figurer, som föreställa honom sjelf och hans hustru, ha dock i mitt
tycke stor förtjenst genom färgens sanning och styrka."
En annan berömd tafla — en död Christus af Cornelius Schut
— kan hon ej beundra.
"På mig göra dessa döda Christus-bilder ett obehagligt intryck",
skrifver hon, "bilden af ett lik, det må nu vara aldrig så väl och
sannt måladt kan aldrig gifva något stort eller skönt intryck. Här
saknas dessutom alldeles det heliga, rena, lugna uttrycket." En
död Christus af Rubens finner hon rent af motbjudande — "den
liknar en full båtsman, som insomnat. Om man gaf mig denna tafla",
tillägger hon, "med vilkor att jag dagligen skulle hafva den för mina
ögon, ville jag ej emottaga den."
Några goda taflor af Van Dyck, hvilka gifvit henne nöje
att se, nämnas i förbigående. Efter ett par dagar fortsattes
resan öfver Rotterdam, Haag och Amsterdam till Hamburg och
Lybeck och derifrån till hemlandet, der Sophie landade i Calmar
den 18 Juli 1840.
Samma år om hösten finna vi henne med sin mor och
dennas syster bosatt i Stockholm, der hon nästan oafbrutet vistades
under 3:ne år, uppehållande sig endast medelst sitt arbete och
lefvande ytterst sparsamt och knappt, för att samla allt hvad
samlas kunde till en ny konstresa, om hvilken hon redan då drömde.
De taflor hon hemfört från Paris vunno alla opartiska
konstkännares bifall, och konstföreningen exponerade under början af året
kopian af Raphaels heliga familj, hvilken tilldrog sig alla
besökandes blickar.
De funnos dock, hvilka sågo denna framgång med oblida ögon.
Ett visst kotteri, som tyckt sig saklöst kunna beskydda henne, så
länge hon ansågs såsom en blott dilettant och så länge hon å sin
sida iakttog en skyldig beundran för detsamma, betraktade nu med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
