Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
"Jag har gråtit länge i dag — har tänkt i dag, likasom många,
många gånger: hvarför är jag här på jorden ’t Ända ifrån min
barndom har jag haft en dunkel aning om, att jag borde hafva någon
annan verksamhet än fruntimrens vanliga. Jag vet ej om min uppfostran
bidragit härtill. Troligen har min faders mångsidigt bildade väsende
och hans ädla, upphöjda åsigter tidigt lyftat mitt sinne till någonting
högre än de hvardagliga bestyren. Huru gerna lemnade jag ej alla
lekar, då jag fick höra honom tala i allvarliga ämnen! — Sedan yppades
tillfälle för mig att lära en talent, den var länge mitt nöje, min enda
glädje, men dess utöfning blef sedan nödvändig för mitt uppehälle.
Sedermera hafva en mängd förhållanden, än befordrat, än återhållit
mina framsteg i målning. Under långa tider har jag modfälld låtit
händerna nedsjunka, seende mig tillbakasatt, än af menniskornas
orättvisa, än genom en mängd tillfälliga omständigheter, än genom min
vistelseort, min omgifning, m. m. Andra tider åter har jag så
påtagligt blifvit varse en högre krafts närvaro i min själ, som visat mig
Guds vilja, undanröjt svårigheter och nödgat mig att framgå på den
uppklarnade vägen. O! hvad jag varit lycklig under sådana stunder!
Het har då förefallit mig, som om det varit mig tillåtet att utföra stora
herrliga ting här på jorden, hvilka kunde bära vittne om Gud och
gifva lyftning åt menniskorna. Ack! dessa saliga stunder! Huru
ned-strömmade ej då i mitt sinne ett haf af ljus och oändlig kärlek. Jag
ville taga jord och menniskor och alla lefvande varelser i min famn
och lyfta dem alla till Gud! Ack! — jag trodde mig kunna det,
emedan jag ville det. Jag ville väcka hos menniskorna håg att lefva för
ett bättre lif. Jag ville det genom de medel, som «todo mig till buds
— genom min målning!"
Ett besök hos Prinsessan kort derefter beskrifves utförligt.
Den höga beskyddarinuans vänliga frågor och hennes gillande af
de för hennes räkning utförda porträtterna antecknas noggrannt.
"Hon berömde likheten af prinsens porträtt", skrifver målarinnan,
"sade att det var henne kärt att hafva detta att betrakta, då han
sjelf hade så liten tid att vistas inne hos henne; berättade att det
förra porträttet jag målat blef så välkommet hos hennes syster i
Portugal och mycket mera, som jag ej kan erinra mig, så glad och
be-stört blef jag öfver hennes godhet".
Senare skrifver hon vid ett nytt års början:
"Det förflutna året var i början ej gladt; — hade föga arbete
och såg liten välvilja. Mot våren blef det bättre och min målning
tog då ett stort steg framåt. Sommaren var vexlande. Hösten
blandad med många ledsamheter och någon glädje".
Under vintern 1842 erhöll hon bref från den bortovarande
brodern, med underrättelse, att han sökt förlängd permission, för
att tillbringa några år i Amerika och söka sitt bröd i detta land.
Brefvet röjer en nära själsfrändskap mellan dessa båda syskon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
