Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
det hängde ihop med luften. Innan jag hann att uttala mina
åsigter i saken och göra den unga för sitt barns bästa dock så
nitälskande modren uppmärksam på det farliga, ja, det orätta i
att sålunda förqväfva barnets vettgirighet, i att vända dess
reflexions- och omdömes-förmåga från det väsendtliga till det
ovä-sendtliga och sålunda så småningom förslöa eller missrikta den,
blef hon utkallad ur rummet.
Då vände Clara mot mig sina vackra, tänkande ögon och
sade bedjande: "ack, tante lilla, jag skulle ändå så gerna vilja
veta hur det kan vara luft härinne, när jag hvarken känner eller
ser den?"
Jag blåste skämtsamt på hennes kind, frågande henne, om
hon ej nu heller kände något, hvilket hon dock ville tillskrifva
min andedrägt. Derpå tog jag henne på mitt knä och förklarade
huru detta härledde sig från den luft, som jag i större qvantitet
än vanligt utandades genom lungorna och hvilken å sin sida satte
den henne omgifvande luften i rörelse. Så godt jag kunde göra
det begripligt för henne, sökte jag ock ge henne upplysning om
hvad luften är och hvilka funktioner den har att uppfylla,
lofvande henne dessutom att, när hon komme hem till mig, ge henne
några illustrationer af det sagda, genom att be min bror visa
henne åtskilliga experimenter med luftpumpen.
Då modren återkom, såg lilla Clara också helt strålande ut
och ropade mot henne: "ack, mamma, nu vet jag litet hvad
luften är och hvad den är nyttig till! Det har tante talt om för
mig och det var så roligt, så roligt!"
Hennes mor rodnade lätt, då hon svarade: "ja, ser du, tante
är så lärd, hon, och det är ej jag."
"Får jag bli lärd, jag med, mamma, när jag blir stor?"
"Ah nej, det behöfs inte för oss, kära barn. Pappa tycker
ej om lärda fruntimmer."
Dessa små anmärkningar, mera obetänkta än grannlaga, sårade
mig ej, men uppväckte åtskilliga reflexioner och jemförelser
mellan naturens under och menniskonaturens förunderligheter, hvilka
vidare skulle utvecklas och ordnas, sedan jag återvändt till
stillheten på min ensliga kammare. Vid afskedet smekte Clara
vänligt min liand, tackade för hvad jag sagt henne, påminte mig om
mitt löfte, samt tillade med en något hemlighetsfull min: "jag
skall allt be pappa ändå att jag får bli lärd, tante."
Hemkommen böljade jag, som jag redan sagt, att reflektera
ej allenast öfver den lilla scen jag nyss beskrifvit, utan äfven öl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
