Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
med henne mer än en gång skulle hafva gifvit sin förundran
tillkänna i månget utrop eller såsom hon klappat händerna af
förtjusning.
Så satte han t. ex. ett brinnande ljus under en glaskupa,
placerad öfver den öppning, genom hvilken den i kupan inneslutna
luften 6kulle utpumpas, och med förvåning åsåg hon huru, under
denna pumpning, ljuset småningom försvagades och slutligen helt
och hållet slocknade. An större blef hennes förundran, då han
på samma sätt ställde ett glas vatten under kupan och det,
vattnet nemligen, efter en stunds arbete med pumpen började porla
och liksom koka, samt afdunsta sä ^ ätt kupans insida öfverdrogs
med ånga. Men när han slutligen fastade en skålformig halfglob
på luftpumpen och bad Clara väl betäcka den med sin lilla hand,
under det han derur bortpumpade luften, ropade hon, att han
bestämdt kunde trolla, emedan hon ej, oaktadt alla
ansträngningar förmådde borttaga handen, förrän han, vridande på en krän,
åter insläppte luft i halfgloben, hvilken då agerade såsom
mottryck till den luft, som nedpressade barnets hand.
Mycket, oändligt mycket, kunde än vara att säga härom, dock
tror jag mig ha sagt nog, för att väcka mina läsarinnors
uppmärksamhet på ett af de mest storartade fenomener, hvartill de
dagligen äro vittne. Jag vill derföre ej uppehålla dem längre,
utan afslutar mitt lilla caueerie med följande sköna, sannt
poetiska beskrifning på luften, som tillika utgör ett slags repetition
af hvad jag i det föregående sagt dem. Den är hemtad ur den
skattkammare, min vän Matny upplåtit för mig, dock ger han
en annan vetenskapsman, D:r Buist, hela äran deraf.
"Vi hafva redan sagt, att atmosferen bildar ett sferiskt skal,
som omgifver vår jord, men hvars höjd är oss okänd, i anseende
till dess tilltagande i tunnhet allt efter som tyngden af dess egen
massa lättas. Dess öfre yta kan ej vara oss närmare än 50, ej
mer aflägsen än 500 (eng.) mil. Den omgifver oss på alla sidor
och likväl se vi den icke; den trycker på oss med en vigt af 15
& på hvarje qvadrattum af vår kropp och dock känna vi ej dess
tyngd. Lättare än det finaste dun, omärkligare än det knappast
skönjbara Jungfru Marie silkeshår*), lemnar den spindelväfven ostörd
och vaggar knappast den späda blomman, som näres af den dagg,
hvarmed den förser henne; likväl bär den på sina vingar nationer-
*} Ett slags spindelväf, Filamenta Mante, som höstetid föres om
kring i luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
