Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
nas flottor och krossar de mest motspänstiga ämnen medelst sin
kraft. Då den är i rörelse, är dess styrka tillräcklig att med jorden
jemna de ståtligaste skogar, de präktigaste byggnader, att höja
oceanens vatten såsom bergåsar och att slå i stycken de starkaste
skepp, såsom vore de blotta leksaker. Den uppvärmer och
af-kyler ömsevis jorden och de lefvande varelser, som bebo den. Den
uppdrager vattenångorna från land och haf, bibehåller dem
upplösta eller gömmer dem i molnens cisterner, för att såsom regn
eller dagg återlemna dem till jorden, der de behöfvas. Den
afle-der solens strålar från sin bana för att gifva oss morgonens
gryning och aftonens skymning; den sprider och bryter deras vexlande
färger för att försköna annalkandet och aftågandet af dagens stjerna.
Vore ej luften, skulle solens sken med sin glans öfverväldiga oss
i ett ögonblick och lemna oss lika plötsligt, i en sekund försätta
oss från middagens klarhet till midnattens mörker. Vi skulle ej
hafva någon skymning att försköna och förmildra våra landskap,
inga moln att skydda oss mot en förtärande hetta; men den kala
jorden, vändande sig på sin axel, skulle visa dagens konung en
yta förbränd och förstörd af dess mäktiga, oblidkeliga strålar.
"Atmosferen meddelar oss den gas, som gifver lif och värme
åt våra kroppar; den upptager åter det ämne, som blifvit
för-skämdt under begagnandet och som vi afsöndra såsom skadligt.
Den föder lifvets flamma på samma satt soin eldens. I båda dessa
fall fortares den på samma gång den ger näring åt förbränningen,
i båda fall förenar den sig med kolet, hvilken behöfver den för
detta ändamål och bortför den då det är uppfylldt. Det är den
luft, som omgifver och innesluter oss, hvilken gör hela verlden
befryndad. Den kolsyra, med hvilken vår andedrägt i dag fyller
luften, gör i morgon sin rund omkring verlden. Dadelpalmerna,
som växa omkring Nilfallen, skola vederqvickas deraf; Libanons
cedrar skola tillegna sig den för att öka sin höjd; Tahitis
kokosnötter skola deraf växa hastigare, under det Japans plataner
förbyta den till blommor. Det syre, som vi inandas, blef distilleradt
för oss af Susquehannas magnolier och af de majestätiska träd,
hvilka spegla sina kronor i Amazon- och Orinoco-flodernas böljor;
Himalajas jätterhododendrer lemnade sitt bidrag dertill, det
af-dunstade från Kaschmirs rosen- och myrtenbuskar, från Ceylons
kanelträd, från den urgamla skog, som ligger fördold djupt in i
Afrikas hjerta, långt bakom Månbergen. Det regn, som
Hedströmmar öfver oss, är upphemtadt från de isberg, hvilka under
århundraden hafva blickiit upp mot polstjernan, eller härrör det från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
