Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXIV. — UNGMÖNS FAR VAL ♦
Med sorgligt mod jag står på strand
Och hör kaptens: "kast loss!"
Kan du ej dröja än ett grand,
Du hafsörn god, hos oss?
Förgäfves — re’n dn sträcker vingen,
Men hvad jag saknar dig vet ingen ...
Se, solen stiger klar ur våg,
Tag hennes afskedskyss!
Och låt mig fråga om du såg
Att min jag sände nyss,
Väl blyg, men ack! så hjertligt menad
Och med en sakna’ns suck förenad?
Ack, innan dig jag ser igen
Ilar mången sol gått ned,
Och mången snöflock fallit re’n,
Och mången tår väl med,
Ty långa äro väntans stunder,
Och sorgsna tankarne derunder.
Dock, när den kulna vinter flytt,
Och herrligt sväller knopp vid knopp,
Och solen ler ur sky på nytt.
Då ler också mitt tysta hopp,
Af glädjen troget följdt i spåren,
Och jublande jag helsar våren.
När då med svalorna till strand
Så gladt du styr — förvisst
Står jag och vinkar der med hand
Och ropar: "tack för sist!"
Och blickar längtande mot stäfven
Och tänker: är väl han der äfven.
Se, det är så ... hm! (icke utan
Att vid min bigt jag rodnar nu)
Att "han" är styrman uppå skutan
Och jag har hopp att bli hans fru;
*) Insändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
