Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
"Jo! der träffade ni hufvudet på spiken!" gentager den
kom-mercielle, med ett slags blinkning, ty, såsom varande ifrån
staden, anser han sig ha mera upplysta åsigter angående
bördsför-hållanden.
Det var alltid en högtid for mig att blifva skickad till
saluboden, som var belägen i den vackraste och lifligaste delen af
köpingen, just i hörnet der gatan, i fall den så kan kallas,
utbreder sig till eu liten grön ängsplan. Här voro äfven tvenne
rader lummiga lindar planterade, mellan hvilkas friska löfverk Miss
Dennys hus med sitt höga röda tak och sina tvenne utbyggda
fönster, hvaraf det ena representerade kryddhandeln, det andra
kramhandeln, vänligt tittade fram. I vackert väder syntes
vanligen en flock pratande grannar samlade utanför dörren. Ofta såg
man der äfven en och annan vagn, som fört någon närboende
farmers hustru till boden, men ännu oftare märktes Anna Stoughtons
lilla vackra pony.
Anna Stougliton! hur täck, hur intagande den flickan var —
sin faders enda dotter — oförklarligt nog, då man lärt känna
henne, att hon kunde vara dotter till en sådan far. Hennes mor
var en mild, oskadlig qvinna, men Anna var mycket mera än så;
hon hade blifvit begåfvad med godt hufvud, varmt hjerta,
skönhet, mildhet och behag. Ilon var hela traktens stolthet, och
Miss Dennys älskling, hennes hjertefröjd. Anna besvarade med
värme denna tillgifvenhet, och fann i Mana en ersättning för den
moder, hvars omsorger döden tidigt beröfvat henne.
Det är svårt att förklara huru denna förtrolighet mellan de
båda slägtingarns först uppstått, ty Mr Stoughton hade, trogen sin
hotelse, aldrig erkänt Maria såsom en auhörig och plägade åka
förbi henne om söndagarne i sin täckta droska, utan att bestå
henne så mycket som en nick, der hon, klädd i sin snäfva, bruna
sidenklädning och sin stora italienska hatt, gick sin lugna väg
framåt bland de öfriga kyrkogångarne.
Hur det än hade gått till, så hade de emellertid blifvit
vänner, och Anna fann stort nöje i den förskjutna "näringsidkerskans"
sällskap och i hennes egendomliga samtalston, innehållande en kuriös
blandning af praktiskt sundt förnuft och af högstämd, nästan
romantisk känslofullhet; ty det sträfsamma affärslifvet hade icke
beröfvat Marias hjerta en gnista af dess medfödda qvinlighet.
Då Miss Denny passerat fyrtiotalet, tog hon sig en
medhjel-perska, hvilken allt det tyngsta arbetet tillföll, och for att
använda den lediga tid hou sålunda erhöll, företog hon sig att stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
