Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
dock hans öde att blifva upplyst om sitt misstag, hvarpå ett uppträde
följde derunder Mr Stoughton svor och tjöt af raseri, tills Georg
slutligen förlorade all sjelfbeherrskning och Anna blott med
svårighet förmådde skilja dem åt. För ett ögonblick glömmande
kärleken för harmen öfver den skymf, som blifvit honom tillfogad,
rusade Georg ned till köpingen, befallde sin värdinna att packa
in hans saker och begaf sig derpå med stormsteg till saluboden.
Miss Denny, som med intresse följt fortgången af kärleksaffären,
och, dåraktigt nog, räknat på Mr Stoughtons påtagliga förkärlek
för den unge artisten, blef förtviflad då hon fick höra hvad som
inträffat. Men hon valde den bästa utväg som återstod, lyssnade
tåligt, saktade hans häftighet med sitt vänliga deltagande och då
slutligen hans raseri flammat ut, påminte hon honom, att "Anna
icke kunde klandras för det hon stått på sin fars sida, emedan
Georgs våldsamhet tvingat henne dertill".
Då förbittringen gaf vika, intog sorgen öfver de felslagna
för-hoppningnrne dess plats, och Maria fann nu att hon hade en
svårare uppgift för sig, den att trösta en tröstlös älskare och att
tända nytt hopp i hans modlösa hjerta. Ilon lyckades dock, dels
med hjelp af sin egen sanguiniska natur, dels — ehuru förfärligt
opoetiskt det låter — tack vare en treflig thesoupé. Följden var,
att när Georg kl. 10 om aftonen lemnade Manas lilla förmak,
befann han sig i en totalt förändrad sinnesstämning emot när han
inträdde der.
I stället att återvända raka vägen hem, drogs han af en
oemotståndlig makt till Benton. Ehuru icke månen sken, var det
en klar, stjernljus natt och då han följde en vändning af vägen,
reste sig de massiva byggnaderna svagt belysta framför honom.
Blott ett enda ljus glimmade från framsidan af den breda, i
temligen simpel stil uppförda manbyggnaden och Georg antog, att
det utgick från Annas rum. Der satt hon kanske sörjande öfver
de hårda ord ban låtit undfalla sig i sin vrede. Djupt bedröfvad
och förbittrad på sig sjelf, vände ban om för att anträda
hemvägen. Dock — ännu en blick — Ah! hvad betyder denna
glödande färgton! hvad var det för ett ljus, som flammade öfver
gafveln af huset! mordbranden hade nått ända hit, ;ädesskylarne
hade blifvit antända.
Georgs första impuls var att störta framåt, men hvad kunde
han göra ensam? Manbyggnaden var troligen icke i fara och
det tjenade till intet att uppskrämma dess innevånare, förr än
hjelp fanns att tillgå, lnoiu en otroligt kort tid kom han tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
