Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Sophie genom dem införd i den talrika krets af konstvänner
. och artister, som samlats i Dresden för att beskåda och
studera en af verldens dyrbaraste konstsamlingar. Äfven här
upptogs den okända fremlingen från norden med en vänlighet och
ett intresse, hvarpå hon, i detta hänseende så föga bortskämd
i fäderneslandet, aldrig hade vågat räkna. Professor Dahl
upplät för henne sin egen atelier, till dess han lyckades skaffa
henne en sådan för egen räkning, och hon började der under
hans ledning genast måla, dels studier efter lefvande modell,
dels porträtter af personer, hvilkas bekantskap han förskaffat
henne. För musei-direktören Mattai, i hvars familj hon
sedermera upptogs såsom en vän, framställde hon sin önskan
att få kopiera Raphaels verldsberömda Madonna di San Sisto
och erhöll hans löfte att framdeles söka utverka tillstånd
dertill, ehuru för ögonblicket några hinder mötte. Hennes
verksamhet i Dresden syntes sålunda börja under ganska gynnsamma
utsigter, hvilka ytterligare ljusnade, då hon, dels af sin lärare,
dels af Professor Vogelatein och andra artister, hvilka under
arbetet besökte henne, erhöll uppmuntran och bifall.
Men de ljusa dagarne äro sällan af lång varaktighet, minst
för dem, hvilkas lynne och sinnesförfattning sakna den
lyckliga jemnvigt, som fordras för att med lika lugn bära så väl
mot- som medgång. Att Sophie Adlersparre var en af dessa
— lätt nedtryckta af motgången, kanske äfven något litet
öfvermodiga i medgången — är klart för hvar och en, som med
uppmärksamhet följt utvecklingen af hennes inre lif, sådant det
uppenbarat sig i de här meddelade anteckningarne. Allraminst
dolde hon detta för sig sjelf. Ännu efter så många års
ihärdig sträfvan på den en gång valda banan kunde en ringa
motgång, ett oberäknadt uppehåll i hennes arbete, en verklig eller
inbillad liknöjdhet för hennes framsteg hos lärare eller
konst-vänner, uppkalla det gamla, så ofta framträdande och åter
bekämpade tviflet om hennes kallelse. Härtill bidrog
tvifvelsutan medvetandet af knappheten af de med så outtröttligt
arbete hopsparade medel, hvaröfver hon egde att förfoga för
utvecklande af sin talent och hvilka, under tidtals inträffade
uppskof och hinder, syntes henne förslösas till ingen nytta.
Under inflytande af denna sinnesstämning, skrifver hon i Dresden
den 29 Augusti samma år:
"Jag känner mig i afton djupt bedröfvad. Återigen flera dagars
hinder för min målning; min modell är sjuk och skickar återbud den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
