Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
ena dagen efter den andra. Af en annan modell har jag äfven
blifvit narrad, och dessutom ha flera nya hinder inställt sig. Så gä tid
och penningar utan nytta förlorade! Hvad skall jag nu göra för att
öfvervinna alla dessa svårigheter? Min Gud, min Gud! visste jag blott
alltid ratt klart Din vilja med mig! Huru skall jag använda mina
krafter, min förmåga? 0, lär mig att tydligt känna och inse detta!
Visa mig den väg jag har att gå! Ofta har en inre röst sagt mig,
att det var Din vilja, att jag i målning skulle uttrycka något af den
skönhet, som tillhör det högsta goda, det högsta sanna, och så göra
det gudomliga älskadt af menniskorna. Ack! är då detta blott ljufva
drömmar? Tusen hinder stänga min väg, hämma och försvåra mitt
arbete! Skall jag ännu strida mot dem, eller är det Din mening att
jag skall gå en annan väg. som kanske kunde bereda menniskorna
mera godt? Men åt hvilket håll skall jag då vända mig? Hvad kan
jag då uträtta? Hvartut jag än riktar mina blickar", tillägger hon,
"ser jag ingen bättre passande väg för mig".
Vid en återblick på det förflutna, viker denna tillfälliga
modlöshet undan och hon fortfar i mera hoppfull ton:
"Denna bana har så tydligt blifvit mig anvisad , än genom
uppmuntran, än genom tvång; icke må jag då vankelmodigt öfvergifva
densamma? Nej, jag vill öfvervinna alla hinder! Gode Fader, bistå
mig! Jag förmår intet, intet utan Din hjelp! Gör mitt sinne mer och
mer reii", beder hon , "så förnimmer jag ock tydligare Din röst i mitt
inre. Motgångar har jag förr rönt och öfvervunnit, må jag dà
förtrösta på framtiden och tro, att Gud bistår den, som icke har någon
annan önskan än att i en ringa mån kunna bidraga till att Guds; rike
blir utbredt här på jorden. Må jag vara tålig och undergifveu, äfven
då, när jag ser mig intet kunna uträtta och tycker mig vara en
onyttig menniska! Må jag äfven då med friskt mod arbeta! Om Gud vill,
så kommer väl något godt deraf fastän jag ej inser det. Om jag än
ingen, uppmuntran erhåller af menniskor, så vare ändock mitt tålamod
outtröttligt. Jag arbetar ju ej för att vinna menniskors bifall. Jag
arbetar derföre, att jag anser det vara min pligt. Förtjenar jag
uppmuntran , så får jag den af Honom, som ser hvad jag behöfver; och
jag vill vara lika glad och tacksam, antingen Han kallat mig att
uträtta något stort eller något ringa här på jorden. Från Honom
kommer det dock allt", tillägger hon, "menniskan kan icke göra annat än
bereda sig och söka göra sig värdig att emottaga intryck frän det
Högsta Väsendet. O, min Gud!" slutar hon, "bistå mig, att jag;
allvarligt och utan uppehåll må arbeta härpå"!
Efter att hafva tillträdt en egen atelier, målade Sophie
ännu ett par porträtter, deribland ett af en dotter till
musei-direktören. Anteckningarue från denna tid äro få och korta.
Ett par hafva dock en djup betydelse med afseende på
hennes uppfattning af konstnärens uppgift. Deribland följande „ med
synbar hast antecknade intryck af ett samtal rörande dej me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
