Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
att uti galleriet göra henne och hennes arbete ett besök, och i deras
sällskap befann sig Arfstorhertigen af Weimar. De uti konst oth
vetenskap hemmastadde furstarne visade den anspråkslösa konstnärinnan
det varmaste deltagande och ett på pröfning grundadt bifall. Denna
kopia af Raphaels Madonna", tillägger korrespondenten, "blir
otvifvelaktigt den förnämsta, genom hvilken målarinnans nordiska
fasterland skall lära känna den ädlaste skapelsen af Söderns konst".
På hemvägen uppehöll sig Sophie ett par veckor i
Berlin , hesåg derunder gallerierna och besökte dervarande
förnämsta konstnärer, hvilka med mycken vänlighet emottogo henne.
Sophie Adlersparre stod nu i begrepp att efter nära
11/2 års vistande i utlandet återvända hera. Vid denna tanke
fattades hon stundom af en djup ängslan. Hennes resa hade
kostat mera än hon beräknat och tvungit henne att upptaga
ett litet lån. Fruktan att icke i hemlandet erhålla nog
arbete för att så snart hon önskade kunna afbetala denna summa,
i förening med smärtan att nödgas lemna obegagnade de
rika tillfällen till ytterligare studier, som Berlins konstsamlingar
erbjödo, framkallade stunder af misströstan och bitter grämelse.
Så skrifver hon den 13 Oktober:
"Satt hemma och sydde hela f. m. Började på e. m. läsa i
Fursters Litterarische und Biographisclie Skizzen, men upphörde snart —
tänkte öfver min ställning i verlden — fruktade att ej kunna betala
min skuld till G. och nödgas falla honom till last — såg all utsigt
stängd — endast mörker rundt omkring mig. Jag gret länge och
bittert. — — Att komma tillbaka till Stockholm så fattig, så skuldsatt,
utan hopp om arbete, utan visshet om att någon menniska finns, som
vill och kan hjelpa[ — O, min Gud! min Gud! hvad skall jag göra, att
jag ej må bli en börda för andra, för menniskor, hvilka jag älskar
och för hvilka jag skulle vilja vara nyttig! — Ända sedan min
barndom har jag ju hört och trott, att Du hjelper dem som allvarligen
sträfva. Låt mig då ej tvifla på Din godhet, på Din kärlek, men
lara att med from förtröstan bära mitt lidande! — — Ack!" tillägger
hon med förnyad smärta, "vore det blott sådant att det tryckte mig
allena, icke mina bröder, icke dem, som visat mig godhet. Skola de
lida för min skull! O, min Gud! min Gud! låt mig då hellre få dö!
— — jag saknar uttryck för min smärta — — framtiden är så mörk
— så mörk!"
Några dagar senare sammanträffade hon på en bjudning
hos grefve DO . . . med en grefvinna T .. . och hennes
familj , hvilka visade henne mycken vänlighet och bjödo henne
till sig följande dag. Hemkommen försjönk hon åter i
sorgliga betraktelser öfver sin osäkra ställning och beslöt att
rådgöra med grefvinnan T ..., huruvida hon kunde ha utsigt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
