Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
få arbete i Berlin, om hon stannade der öfver vintern.
Följande förmiddag tillbragte hon på galleriet.
"Der är mycket att lära", skrifver hon, "och jag föresatte mig att
om möjligt tala med grefvinnan T... om mitt förslag; men ack! det var
mig så motbjudande. En förfrågan om arbete, eller om möjlig utsigt
till arbete är ju dock ett slags tiggeri.’–men — när nöden står
för dörren — hvad skall man göra?" Senare tillägger hon: "Ack! jag
kunde ej få denna fråga öfver mina läppar — det var mig omöjligt!
Grefvinnan var ändå så god — frågade om hon kunde vara mig till
någon tjenst — jag ville, men kunde ej säga ett ord".
Förebrående sig sjelf denna svaghet, förnyar hon sitt
beslut att våga försöket, men skrifver åter den 20 Oktober:
"Jag grubblade hela morgonen på huru jag skulle kunna komma
fram med min fråga, läste en stund i psalmboken, blef lugnare, fann
att det låg ingenting orätt i min handling; gick derpå temligen
modig hemifrån, men blef allt ängsligare ju mera jag närmade mig
grefvinnans boning, der jag slutligen med darrande hand drog i
klock-strängen".
Svaret: "Grefvinnan är ej hemma", lät henne åter draga
andan. Nästa dag upprepades besöket med mera framgång.
Grefvinnan emottog henne med vanlig godhet, talade om skön
konst i allmänhet, äfven om porträttmålning, yttrade sin
önskan att hennes dotter kunde bli närmare bekant med hennes
gäst — "sade mig kanske alltför vackra saker", tillägger
Sophie, och likväl kunde hon omöjligt få den tillämnade frågan
öfver sina läppar. Först då hon redan hade handen på låset
för att gå, tvang hon sig att framstamma den. Grefvinnan
upptog den med intresse, men ansåg tiden ej rätt passande,
föreslog henne att återkomma till våren, då hon kunde börja
med ett porträtt af hennes lilla dotterson. — Den lilla resan
mellan Carlskrona (der Sophie ämnade tillbringa vintern) och
Berlin kostade ändå så litet, menade hon. "Hon visste icke
att ingenting är litet för mig", tillägger Sophie vid
beskrifningen af besöket. Emellertid var hennes beslut fattadt. Hon
måste återvända hem. Att återkomma till våren, dertill såg
hon ingen utsigt, men sedan hon väl fattat sitt beslut, blef
hon lugnare och emotsåg med vanlig förtröstan framtiden. Då
några svårigheter uppstått för transporten af hennes stora tafla,
föreslog grefvinnan T .. . att tills vidare låta hänga upp den
i sin salong och de sista anteckningarne från Berlin innehålla
uttryck af hennes tacksamhet för den vänlighet hon rönt af
denna älskvärda familj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
