Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Den 27 Oktober 1846 landsteg Sophie i Carlskrona, och
uppehöll sig under hösten och början af vintern der och i
Cal-martrakten, der hennes mor med’ sin syster under senare åren
varit bosatt. Först mot våren ankom hon till Stockholm,
kallad af Drottning Josephine att för hennes räkning utföra
åtskilliga porträtter af den kungliga familjen, ämnade att
skickas till utlandet. Kort derefter rönte Sophie några i hennes
ställning rätt kännbara förluster och skrifver derom:
"Jag gret en stund öfver min förlust, men förebrådde mig på
samma gång denna svaghet — läste sedan i bibeln och gret åter, men
nu af tacksamhet och glädje vid tanken på det myckna goda,
som Gud låtit mig vederfaras. Jag behöfde ju endast tänka på huru
dubbelt olycklig jag nu skulle hafva känt mig, om ej Drottningen
lemnat mig så mycket arbete att framtiden börjat ljusna. Så",
fortsätter hon, "har jag ånyo rönt att Gud ej öfvergifver den , som
förtröstar på Honom. Måtte jag blott alltid rätt tydligt förnimma Hans vilja"!
Först sent på våren 1847 fick Sophie hem sin stora
tafla, som hon lemnat i Berlin, och gläder sig att den
lyckligt och utan all skada anländt.
"Drottningen", skrifver hon, "hade redan för längesedan sagt, att
hon önskade vara den första som såg den, hvarföre hon ville att den
skulle uppackas i hennes rum och uppställas i den röda salongen.
Detta skedde i onsdags och det var en stor glädje för mig att se
huru riktigt hon förstod och uppfattade denna tafla. För några få
sådana menniskor är konsten af något högre värde, men för de flesta
är den, tyvärr, blott en leksak, en ytlig fåfänglighet likasom hela
deras lefnad. Äfven Konungen sade så vackra ord om densamma. Att
höra den höga betydelsen, det inre värdet af denna tafla så
uppskattas, gör mig outsägligt mycket större glädje, än då man berömmer
mig och prisar mig lycklig, som kunnat utföra något dylikt. Sådant
nästan plågar mig; jag känner nog bättre än andra denna kopias
afstånd från det oupphinneliga originalet. Jag har ju blott sjungit hvad
en mig mycket öfverlägsen ande diktat, endast för menniskor
upprepat och åskådliggjort det herrliga, som högre begåfvade andar
ned-henitat från himmelen — och i detta ligger ingen stor förtjenst. — —
Drottningen", tillägger hon, "sade, att sedan hon sett denna tafla,
skulle hon hafva svårt att skilja sig vid densamma och frågade om
hon ej finge behålla den. I bättre och värdigare händer kunde den
visst aldrig komma".
Hennes arbete i goda händer — alla bekymmer för
skuldsättning häfda — hennes närmaste framtid betryggad genom
flerfaldiga beställningar — och hon sjelf, under arbetet på sådana
porträtter, för hvilka konungen och drottningen sjelfva gåfvo
sé-ancer, upptagen inom den höga familjekretsen med en huldhet,
som hon aldrig utan rörelse kunde minnas — allt detta ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
