Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Vänfast såsom få, var Sophie å sin sida hjertligt
afhållen och gerna sedd af sin vidsträckta slägt- och vänkrets.
De gamla klagomålen öfver "hvardagsmenniskorna" och deras
"små intressen" återkommo icke mera. I skola hos de goda
tuktomästarne, tiden och erfarenheten, hade Sophie lärt att
inse orimligheten af sina förra, högt drifna fordringar på
menniskorna — lärt att icke alla kunna lefva för samma idéer,
men att ett troget arbete, en samvetsgrannt fylld pligt, en
sjelf-försakande kärlek äro lika mycket värda vår aktning, vår
beundran , antingen föremålet derföre ligger inom hvardagslifvets
gränser eller höjer sig ofvan detsamma. Hon hade, med ett ord,
allt mera lärt uppskatta de tysta, obemärkta dygder qvinnan
utöfvar i hvardagslifvet, äfven då de trogna, oaflåtliga små
omsorgerna för den dagliga hemtrefnaden någon gång för
hennes vänner eller närmaste anhöriga bortskymde de större
utsigter, de högre rymder i lifvet, dit Sophie sjelf så gerna sträckte
sin spanande blick. Hennes medfödda skygga slutenhet hade
småningom gifvit vika för ett mera tillgängligt väsende, hvartill
hennes vistande ensam i fremmande land säkerligen väsendtligt
bidragit. I sällskap uppsöktes hon företrädesvis af män med
högre bildning, hvilka funno nöje och intresse af hennes
träffande anmärkningar, hennes numera dristigt uttalade åsigter i
olika ämnen: politik, litteratur, konst m. m., äfven då
samtalen, hvilket ej sällan hände, öfvergingo till dispyter.
Sålunda förflöto ett par år, utan alla afbrott i Sophie
Adlersparres vanliga lefnadsordning. Snart inträffade dock tvenne
tilldragelser, hvilka mäktigt ingrepo i hennes senare öden. Den
ena kan väl kallas en verldshändelse — det var ljusmåleriets,
daguerrotypiens och photographiens upptäckt, hvilken hotade
att betydligt förminska, om ej helt och hållet beröfva henne
medlen till sjelfförsörjning såsom porträttmålerska. Tanken att
hon en gång på sin ålderdom kunde falla andra till last, då
hon aldrig egt en ärfd penning, hade, såsom vi sett, mer än
en gång uppstått och djupt grämt hennes sjelfständiga och
ömtåliga sinne. Redan nu började hon ock, måhända utan att
någon anade det, att af sina redan förminskade inkomster
afsätta en liten sparpenning för kommande tider. Detta lät sig
dock icke göra utan ytterligare indragning i hennes redan förut
så sparsamma lefnadssätt. Beqvämligheter och lyx hade hon
aldrig älskat, ofta hos andra fördömt. Uppassning emottog
hon endast för det allra oumbärligaste. Sina kläder sydde hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
