Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
allt fortfarande sjelf och synes till och med hafva tagit
lektioner i tillskärningskonsten, hvarom några uppsatser bland
hennes öfriga papper vittna. På sin lefnadskostnad sparade hon
ända till ytterlighet, dels af behof, dels äfven af ett
inneboende begär att härda och späka sin natur. Anblicken af
ett med dyrbara läckerheter öfverlastadt bord var henne rent
af motbjudande. Också gick hon alltid hem från stora supéer,
sedan hon ätit första rätten, och vi minnas väl den
bestämdhet, hvarmed hon, tillfrågad om orsaken, plägade svara: "Jag
kan ej gilla att man på onödiga läckerheter under en enda
afton förslösar summor, hvilka skulle vara tillräckliga att
under flera veckor försörja hela familjer bland våra fattiga — och
hvad jag ej gillar, vill jag icke heller deltaga uti".
Hösten 1848 hörde vi henne under ett samtal om den stigande
lefnadskostnaden i hufvudstaden nämna en otroligt liten summa,
som hon för sin person dertill i månaden afsatt, tilläggande
att hon ej hade råd "att äta upp mera penningar", att det
måste räcka och verkligen också räckte till. Under hela året
1849 hade hon, enligt sina egna anteckningar, icke haft mera
än 433 rdr 16 sk. banko inkomst af sitt arbete, deraf
såsom vanligt större delen genom uppdrag af drottningen. Men
vid denna tid inträffade, såsom vi nämnt, ännu en annan
händelse, hvilken utöfvade ett mäktigt inflytande på hennes
efterföljande lif. Såsom ofta uppstodo här stora, genomgripande
verkningar från en till utseendet helt obetydlig orsak.
En söndag, såsom vi tro, mot slutet af år 1848, var
Sophie bjuden till en familj af sina närmare bekanta. Under
middagen berättade värden for henne och sin fru, att han på
förmiddagen mött en bekant, som omtalat att han samma
dag hört en predikan af en okänd prest i ett fattighus på
Ladugårdslandet, hvilken predikan på honom gjort ett helt
underbart intryck. "Jag förstod den knappast", hade han sagt,
"men jag har ingen ro förr än jag fått höra den mannen om
igen". Alltid varmt intresserad för hvarje framstående
företeelse inom det andeliga området och, såsom vi veta, sällan
tillfredsställd af de vanliga svenska predikantenias
framställningssätt, blef Sophie, likasom hennes vänner, lifligt
intresserad af det nämnda yttrandet, hvarföre de beslöto att följande
söndag tillsammans höra den nye predikanten. Så skedde. "Vi
förstodo honom ännu icke", sade hennes väninna, då horn ny- |
ligen omtalade händelsen för oss. "Hans tal gick oss öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
