Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
blifva en börda för andra eller ock att öfvergifva sitt
konstnärskall och söka sin utkomst på något annat sätt. Väl hade
Sophie ännu något litet i behåll af den summa hon erhållit
för Raphaels Madonna, sparad för en blifvande konstresa, men
allt för litet, för att utan betydliga bidrag kunna komma henne
att tänka på verkställandet af en dylik resplan. Då räcktes
henne åter huldrikt den hjelpande handen; genom Drottningens
förord erhöll hon löfte om reseunderstöd af statens medel, och
lycklig i vissheten att åter, under skickliga lärare, i utlandet
få öfva de högre grenarne af sin konst och till fosterlandet
hemföra ännu några afbildningar af de gamles mästerverk,
lemnade Sophie vid midsommartiden 1851 ånyo Sverige och
ankom en vecka senare till sin första destinationsort: München.
Yid sin afresa stod Sophie Adlersparre i bästa
förhållande till sina nya trosföivandter och ansågs, så väl af dem,
som af sina andra vänner, med själ och hjerta tillhöra deras
samfund. Aret innan hon lemnade Sverige, hade hon
tillsammans med dem ifrigt verkat för bildande af en så kallad inre
missionsförening, efter tyskt mönster, hvilken dock häftigt
motarbetad, och , såsom det syntes, ej på rätta grunder byggd ,
aldrig kom till stånd.
I München emottogs hon vänligt af Professor Dürck, en
ansedd målare, till hvilken hon medförde rekommendationer, och
under hvars ledning hon en längre tid arbetade, på samma gång
hon i de rika konstsamlingarne i Glypthotheket, i
Pinakoteket, i de Leuchtenbergska gallerierna m. m. fann mycket att
lära. Om sin lärare skrifver hon: ’’jag litar mycket på hans
omdöme, och tycker om att han säger mig sanningen ". I
hans familj och bland hans umgängeskrets blef hon artigt
upptagen, men klagar öfver en förherrskande ytlighet, tanklöshet
och egoism, synnerligast hos Müncliens damer. Så hade man
anmärkt hennes flitiga kyrkogång, tilläggande försmädligt: Sie
sind sehr fromm, Fräulein", m. m. Hon tycker sig slutligen
se, att man önskar bli henne qvitt och tänker äfven ett
ögonblick på att begifva sig till Italien: ’’men", tillägger hon, "utan
skydd, utan rekommendationer till eller från någon — huru vore
det möjligt?" Såsom vanligt tar hon i pröfningens stund sin
tillflykt till bönen:
"O! min Gud! min Gud!" skrifver hon, "jag vet att Du älskar
mig, att Du älskar alla, som vilja vara Dina. Du har lofvat att
vara med mig på denna resa. Jag har på ett så underbart sätt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
