Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
verksamhet länge skola förvaras, ej allenast i hennes
fäderneslands häfder, utan ock i den lidande mensklighetens annaler,
har adlat och upphöjt sjuksköterskans ringa och oansedda, men
mödosamma och maktpåliggande kall, då hon med
beundransvärdt inod öfvergaf ett angenämt hem, en älskad familj,
fädernesland, alla lifvets beqvämligheter för att på en aflägsen
krigsskådeplats helt och hållet egna sig deråt. Att i detta kall
finnes mycket, som måste förefalla motbjudande, ja, vämjeligt för
en finbildad och finkänslig qvinna, särdeles innan vanan hunnit
göra det drägligt för henne, kan ej bestridas, och detta måste
ovilkorligen framstå i än skarpare färger på ett fältlasarett.
Florence Nightingale lät ej afskräcka sig häraf; hennes
handlingssätt var lika litet förestafvadt af begär att utmärka sig
som af romantiskt svärmeri; ej heller kastade hon sig
obetänksamt in i ett företag, hvilket hon ej var vuxen; hon hade noga
öfvervägt och förberedt det vigtiga steg hon tog och var fullt
medveten om de förpligtelser hon dervid iklädde sig, de
uppoffringar hon måste underkasta sig. Och just emedan hon klart
insåg så väl svårigheten som vigten af dessa frivilligt åtagna
pligter, kunde hon handla med ett lugn, en urskiljning, en
besinning, hvarigenom hon under utöfningen af sitt sköna värf ej
allenast förmådde lindra de lidandes plågor, utan ock rädda
hundratals lif. Hon var dock ej ensam om detta värf: hon
bröt vägen, men många andra ädla qvinnor, drifna af samma
menniskoälskande impuls, styrkta af samma sannt christliga
anda, följde henne och det visade sig snart, att deras nit ej
varit obetänkt, lika litet som deras tjenster blefvo öfverflödiga.
Ty "de djupaste såren, hvarmed kriget slår ett land, drabba
detsamma ej på slagfälten", säger författaren till en liten
nyligen utkommen skrift, hvartill vi snart skola återkomma. Och
åsynen af ett slagfält, huru ohygglig den än måtte vara, torde
dock ej gifva en klar föreställning om krigets alla gräsligheter;
måhända ser man dem i sin hemskaste form på fältlasaretten.
Det är just der ett land förlorar de flesta af sina krigare, ej
såsom en följd af de erhåll na blessyrerna, men af vanskötsel, af
brist, af elände, af sjukdomar, alstrade genom lasarettens
förpestade luft. Så har det väl varit under alla tider, men kanske
har man först i våra dagar kommit rätt underfund med huru
stor procent af de "på ärans fält fallne" utandats den sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
