Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
samma åsigt, i det de jemföra de båda lärornas missbruk. Att
de sannt och uppriktigt troende inom båda bekännelserna i
många fall närnia sig hvarandra, synnerligast under ett visst
stadium af den religiösa utvecklingen, synes oss påtagligt och
erkännes äfven af uppriktiga läsare. I många af de bästa pietistiska
skrifter framstår frändskapen till katholicismen i tydliga drag.
Man läse t. ex. den intressanta och i mer än ett hänseende
märkvärdiga sjelfbiografien af en norsk författarinna: "Erindringer
fra det betydningsfvldeste Aar i mit Liv"; eller ock Amalia v.
Branns skildringar af de "på troslifvets sinnliga område" ännu
kringsvärmande "Ny-Evangelisterna *). "Det skulde i den Tid
ikke liave været vanskelig for en i Sandhed from og troende
Katolik at have gjort mig til sin Proselyt", säger den norska
författarinnan och uppgifver härtill bevekelsegrunder, hvilka
nian kan antaga hafva utöfvat ett i samma mån starkare
inflytande på Sophie Adlersparre, som hon under vistandet i
Italien kom i allt närmare beröring med just förenämnde ’slag
af katholiker" **).
Äfven deruti likna de båda bekännelserna hvarandra,
att de nästan uteslutande taga den religiösa’ känslan i
anspråk, i det de söka uppdrifva densamma till högsta möjliga
värmegrad, förgätande att icke blott hjertats, men äfven
intelligensens krafter måste hos den bildade) värfvas för Guds
tjenst — att äfven det forskande, pröfvande förnuftet måste,
hos rikt utrustade naturer, blifva en i siti mån medverkande
faktor för sanningens eröfring, för trons befästande. Då Sophie
*) Se Christendomslifvet i vår tid af Amalia von Braun, pag.
188 — 203.
**) "Jeg kjendte lidet eller intet til hvad der er at frygte for i
Katolicismen", fortfar författarinnan, "derimot! var der Meget af det, jeg
kjendte, der i höi Grad tiltalte mig". Deribland nämner hon främst
bikten, äfvensom åtskilliga kyrkobruk. "O! jeg fattede saa godt",
skrifver hon, "den Fölelse, hvarmed en troende Katolik, naar Hjertet er
fuldt af Tilbedelse, kan trykke Korset til sine Læber og til sit Bryst!
— Hvo vilde’ ikke gjerne med den katholske Cristne böie sit Knæ for
Korset, naar det paa hans Vandring breder sine Arme ud imod hain?
Hvo vilde ikke gjerne som denne kunne finde Kirken aaben hver Time
paa Dagen beredt til att raodtage hans Andagt og Bön? Hvo vilde ikke
gjerne bede knælende under Gudstjenesten og i det stille Kaminer?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
