Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
till stationen, infann sig slutligen Cardinal Antonelli med stor
svit för att bjuda henne farväl, ett bevis på huru angelägen
man var att i sista stunden visa den svenska proselyten en
smickrande uppmärksamhet.
Om hösten 1855 återkom Sophie Adlersparre till Stockholm.
Emottagen af Drottning Josephine med samma huldhet som alltid,
erhöll hon genom henne tillstånd att i en sal å det kungliga slottet
förevisa sina hemförda taflor. De utgjordes af de fyra kopiorna
af Raphaëls Santa Cecilia och Christi Förklaring, Cigolis
Ecce Homo, och Franceschinis St. Josephs död, alla i det
närmaste af originalens dimensioner, Pio Nonos porträtt i
kroppsstorlek, måladt för porträttgalleriet på Drottningholm, samt
icke mindre än sex originalkompositioner. Kopiorna vunno
isynnerhet konstkännares gillande och tidningarne lofordade
målarinnans skicklighet och ihärdighet samt den innerliga pietet,
hvarmed hon uppfattat andan i de gamle mästarnes arbeten.
Den af Sophie Adlersparre så länge drömda lyckan att få rikta
det blifvande muséet med några trogna afbildningar af konstens
yppersta alster, förnekades henne dock, i det man förklarade,
att inga kopior derstädes komme att få plats. Deremot
inköptes Transfigurationen samt St. Josephs död af Drottning
Josephine och skänktes af henne till katholska kyrkan i
Stockholm, hvars förnämsta prydnader de utgöra. Inkomsten för
dessa taflor hade kunnat tillåta Sophie Adlersparre att under
de följande åren föra ett bekymmerfritt lif; men trogen sin
gamla grundsats att samla för den tid, då hon icke skulle
kunna arbeta, fortsatte hon det ända till ytterlighet sparsamma
lefnadssätt, hvarvid hon sedan länge vant sig. Med sin
vanliga godhet lemnade henne Drottning Josephine nu icke heller
utan arbete, men gaf henne flere beställningar, deribland
porträtter af henne sjelf och Konung Oscar, båda såsom vi tro
ämnade för porträttgalleriet på Drottningholm. De höga
personerna gåfvo sjelfva séancer för dessa arbeten, och
anteckningarne utvisa hvilken godhet målarinnan härunder åtnjöt. Äfven
af Prinsessan Eugenie omfattades Sophie Adlersparre med hjertlig
välvilja, och hade den glädjen, att få lemna den ädla, unga
furstinnan undervisning i målning, då hennes tidigt brutna krafter
tilläto henne att egna sig åt denna, inom Konung Oscars
konstkära familj så älskade sysselsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
