Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
uppkallad, hafva framställt sig för hennes själ. Så skrifver hon
en gång, tydligen för att lugna sig sjelf:
"Jag gjorde det såsom ett offer åt Gud, emedan jag trodde att
Han fordrade det; derföre känner jag också ingen förebråelse." — —
"Jag ville vara mycket annorlunda", skrifver hon en annan gång,
"men vet ej i hvad jag skall ändra mitt uppförande". — — "Jag
vill alltid göra hvad som är rätt, men jag behöfver någon som säger
mig det. — — En djup känsla al min svaghet är det, som kallar
mig att ofta i kommunionen söka blifva närmare införlifvad med min
Frälsare". I fråga om bikten yttrar hon en gång: "Det synes mig
icke svårt att bekänna en synd eller ett brott, sora man vet aig
hafva begått; mycket svårare är att komma och ej veta hvad man
»kall bekänna, ty det utvisar tanklöshet och bristande insigt af egna
fel, hvilka då ej heller kunna förbättras. Ofta gråter jag öfver att
det finnes så mycket ondt inom mig — men då jag vill uttala det,
kan jag ej göra klart för mig sjelf hvari det består".
Hoppet att en from Christen kan låta sina böner och
kärleksverk komma andra, äfven redan aflidna, till godo, gläder
henne synbart, ehuru det kanske aldrig öfvergick till full visshet.
"Jag önskar", skrifver hon "att så kunna använda min lefnad;
den hade då inför Gud mera värde, vore Honom behagligare än nu,
då jag ingenting kan uträtta. Huru lyckligt ntt sedan en gång i
ett tillkommande lif återse dem, för hvilka man sålunda verkat! — —
Men", tillägger hon, ’"då mina krafter ej äro tillräckliga för mig, huru
skulle jag då kunna uträtta något för andra? Dock — kanske är
det Guds vilja, att jag just genom en sådan verksamhet för andra
skall kunna vinna lians välbehag och blifva delaktig af Jesu Christi
förtjenst."
Under de fem första åren, som följde efter Sophies
återkomst från Italien, vistades hon oafbrutet i fäderneslandet, dels
i Stockholm, dels i landsorten hos anhöriga och vänner, af hvilka
hon erhöll uppdrag att måla åtskilliga porträtter, en
brödför-tjenst, hvilken i Stockholm helt och hållet upphört, utträngd af
photographien. Rörande är att i hennes anteckningar spåra
kampen mellan den naturliga misströstan för framtiden, som
detta förhållande måste uppväcka, och den fasta tillit till Guds
godhet under alla bekymmer, som var ett så utmärkande drag i
hennes karakter.
"Då jag ibland betänker min osäkra utkomst för framtiden, blir
jag ängslig och börjar bittert gråta", skrifver hon; "i och med
detsamma förebrår jag mig dock att hysa misstroende till min Gud, som
likväl hittills aldrig låtit mig något fattas. Då innesluter jag mig i
Guds famn och beder Honom att ingenting förändra för min otålighets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
