Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
skull — beder att Hans vilja i allt måtte ske. Dock" tillägger hon
i djup känsla af sin svaghet, röner jag ett behof af att rätt få
gråta ut, lutad mot Honom; så förvandlas småningom min
bedröfvelse i glädje".
För ögonblick återkommer äfven det gamla tviflet
huruvida hon med utöfningen af sin konst förmått uppfylla sin
bestämmelse, sannolikt på cytt uppväckt af bristande tillgång på
arbete, saint frånvaron af den sympathi och den uppmuntran,
hvarmed hon blifvit förvänjd i konstens hemland.
"Ibland", skrifver hon, "känner jag mig långa tider innerligt
missnöjd med mitt arbete och tycker då, att det är en så lumpen
sak med denna målning, som ingenting godt uträttar — ondast
förorsakar Drottningen, (som är så god emot mig), stora utgifter. Jag
ville då gerna söka andra utvägar för min bergning — men finner
ingen. Derför gråter jag mycket, men förebrår inig äfven detta
såsom en brist på undergifvenhet för Guds vilja. Då tänker jag
emellanåt, att ehuru dåligt mitt arbete än är, så måste det vara Guds
vilja, att jag tills vidare fortfar dermed. Hvad Drottningen gör för
mig" — tillägger hon med fast tillförsigt — "det skall nog finna sin
belöning i ett tillkommande lif". — — "Jag är bra mycket
lyckligare än många andra", skrifver hon en gång med afseende på denna
beskyddarinna, "emedan jag beror af en person, som jag kan akta
och älska".
Då programmet till den Tidskrift, der hennes biografi nu
meddelats, våren 1859 utkom, blef Sophie Adlersparre en af
Tidskriftens första prenumeranter, följde den sedan med intresse
och gillade varmt det mål, den uppställdt såsom sitt. och till
hvilket hon sjelf genom sin hela lefnad kraftigt medverkat. Ett
roligt uppträde, som blifvit oss berättadt, förtjenar nämnas,
såsom betecknande för hennes åsigter i en af dagens då ännu
mycket omstridda frågor. Scenen var målarinnans atelier, der hon
under arbetet vid sitt staffli ifrigt sprakade med en vän, som i
sällskap med en helt ung flicka kommit att besöka henne.
Samtalet vände sig kring qvinnans uppfostran och samhällsställning
m. m. Sophie fordrade att hon skulle uppfostras till en sjelf—
ansvarig, fri och tänkande varelse och att utvägar skulle
beredas henne för inhemtande och tillämpning af sådana
kunskaper, som vore förenliga med hennes anlag, och med hvilka hon
skulle kunna gagna andra och förskaffa sig sjelf ekonomiskt
oberoende, "på det hon icke", tillade målarinnan "måtte anse
giftermålet, lika godt med hvem, såsom sitt enda lefnadsmål, sin
enda räddning undan fattigdomens pröfningar eller tomheten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
