Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
af någon viss, ensidig riktning inom sitt kall. Härom vittnar
bland annat följande anteckning efter en dispyt om konstens
idealer:
"Jag påstod att någonting högre och renare, än hvad som i
skiljda drag uppenbaras här på jorden, kan en menniska icke tänka,
att det vore den största egenkäri^k att tro sig ha begrepp eller
föreställning om något högre än andra menniskor också ögonblickligt
kunna hafva. Aning om ett tillkommande fullkomligare måste hvarje
sedligt ren och tänkande menniska hafva. Återskenet af detta
gudomliga uppenbaras ofta på jorden och i jordiska ting; menniskorna
hafva ej alltid förmåga att se det; men det finnes likväl klart.
Således påstår jag, att hvad antiken uttryckt t. ex. hos en Niobe —
denna sublima undergifvenhet för en högre vilja, denna villiga
försakelse af det käraste på jorden — detta, som är så skönt tänkt och
uttryckt , hafva tusende menniskor känt och erfarit och skola göra det,
så länge Guds ande verkar ibland oss. om äfven dessa känslor blott
sällan uppenbaras i så rena, fullkomliga former. Jag har sett
menniskor vid tanken på det gudomliga likasom genomstrålas af ett högre
ljus. Om jag nu kan tvinga min hand att återgifva något ditåt —
har jag väl då skapat något högre än hvad som återfinnes på jorden V
Något bättre än jag verkeligen sett? Visst icke! Jag har derföre ej
värdigare begrepp om det gudomliga än tusen andra. Således
framställer jag ju blott en sanning, som funnits och finnes till, alltid oin
ej hos alla och ej oblandad. Att återgifva sådant i ord eller bilder,
detta kallar jag idealisera, ty min framställning hvilar då på en evig
sanning — en sådan, som verkligen finnes till, om ock blott såsom
återsken från det Högsta".
I en liten uppsats om sina lefnadsförhållanden, pä begäran
meddelad utgifvaren af Biografiskt Lexicon och der införd, yttrar
Sophie Adlersparre:
"Jag hyste aldrig denna afgudadyrkan för konsten, som för
utöfningen af densamma uppoffrar hvad högre är. Jag ville blott
begagna den såsom medel att lyfta mitt eget och andras sinnen till
Gud. Aldrig", tillägger hon, "har jag arbetat för ryktbarhet och
anseende; kanske har jag varit mera likgiltig derför, än som för
artistisk utbildning fordrats".
Att hon dock visste hvad ärelystnad ville säga, ehuru
ständigt på vakt för att motarbeta denna i hennes tanke
ovärdiga sporre för en konstnärs verksamhet, röjer sig i följande
ord, skrifna efter återkomsten från Italien.
"Till en början företager jag alltid ett arbete derför, att jag
tror det vara Guds vilja; men med framgången blandar sig
menskliga intressen deruti, jag gläder mig åt att behaga menniskor, och
utan att jag vet det, blir denna känsla snart lika stark som den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
