Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Och likväl, när du på mig lagt an,
Har den ej tillbaka slungats ständigt?
Blygs Olympens mångbesjungne skytt,
Blygs att ej dig bättre kunna skicka,
Än att jemt bli hånad med ett "pyttl"
När du sigtar på en stackars flicka.
Hvart jag än i verlden kring vill se,
Höga, låga om ditt välde stamma — —
Mig blott, mig blott kan du icke ge
Ens så mycket som en liten flamma.
Der går Hedvig rodnande och blyg
För do blickar, som en junker skänker,
Och så da’r som nätter hon i smyg
På sin hjertetjuf, den fagre, tänker.
Der går Selma, mager, tyst och blek,
Klen som vore hon på sista färden, —
Tänker ej på baler, dans och lek,
Blott på honom, hennes "allt" i verlden.
Der går Emma, blickande på mån’,
Virrig snart som sjelfve astrologen,
Ropar hämnd åt Venus’ lille son,
Men är dock mot honom öm i hågen.
Ack, hvi skall jag ibland dessa gå,
Lugn och glad och fri från hvarje smärta,
Aldrig klaga, aldrig sucka få,
Aldrig känna krampstygn i mitt hjerta?
De få svärma, de få älska ömt,
De få flitigt upp till himla fara —
Jag får ej ens ana hvad de drömt,
Men får hålla mig till jorden bara.
Frans, så trofast i sin gamla glöd,
Ber mig ständigt på hans kärlek tänka;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
