Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Erik svär förbannelse och död,
Om jag honom ej min tro vill skänka.
Ludvig håller hvarje månljus qväll
Serenader för mig på vår trappa;
Och förgäfves, i siu villa säll,
Kryper Herman slugt för söta pappa.
Allt är fåfängt: sånger, böner, hot,
Eder, suckar — intet rör mitt hjerta;
Amor, Amor, lofvar du ej bot,
Skall jag dig, som ännu ingen, svärta.
Jag skall skrika mig båd’ trött och hes
Och mitt rop skall vidt i verlden hinna:
Vet, godt folk, gud Amor är en mes,
Som besegra kan ej ens en qvinna!
–Göthilda.
XIII. — SEX ÅR.
Frithiof, din dårskap jag aldrig förlåter.
Klagan och suck för en qvinnas skull!
Jorden, tyvärr! är af qvinnor full,
Mister du en, stå dig tusende åter.
Tegnér.
Långsamt gled ångbåten uppför Fyrisån. På akterdäcket
stod en ung man, hvars blickar med lifligt intresse följde hvarje
företeelse på stränderna, helsande mången af dem med den
oblandade glädje man erfar vid återseendet af en gammal, kär vän,
och då minnet deraf tog sig anledning att upprulla taflor ur
det förflutna, sväfvade ett smålöje öfver hans läppar. På det
ljusbruna håret, de blå ögonen med sin öppna, redliga blick,
trodde man sig i vår resande kunna igenkänna nordbon, ehuru
hans hy tycktes bronzerad af ett varmare luftstreck, der solens
strålar äro mer hemmastadda än i vårt kära fädernesland och
utöfva ett mer genomgripande inflytande på hela den organiska
verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
