- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjette årgången. 1864 /
120

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

tönamarne, samt körde efter anvisning omnibusen hem till sin
egare, sedan man lyckats lugna hästarne.

Kusken, som blifvit temligen illa skadad, måste föras på
lasarettet, och M:r Green, hans husbonde, som tyckte om det
sätt, hvarpå Fritz förstod att lugna och handtera de ystra
hästarne, erbjöd denne att intaga hans plats. Man gör ej så
många omständigheter i den nya verlden och Fritz behöfde
ingen betänketid för att svara ja. Han blef ofördröjligen
installerad i sin nya värdighet af välbeställd omnibuskusk i Newyork,
och, ehuru detta visst ej var den verkningskrets han drömt sig,
då han som medicinae studiosis vandrade på Upsala gator, kände
han sig dock helt förnöjd, när han intog sin höga ståndpunkt
på kuskbocken och derifrån nedblickade på den i stoftet under
hans fötter krälande menskligheten, i det han tänkte: tempora
mutantur et nos mutamur in illis *).

Hans lif var visst ganska sträfsamt, men han hade dock
sitt dagliga bröd, hvilket är vida mer än den kan fatta, som
varit lycklig nog att aldrig sakna det; emellertid försummade
han intet tillfälle att utvidga sina kunskaper i engelska språket,
hvadan han efter någon tids förlopp avancerade från kusk och
till bokhållare hos M:r Green. Men ban insåg snart, att han
ej heller i Newyork hade mycken chance att komma på
förtroligare fot med den ostadiga gudomlighet, hvars ynnest han
föresatt sig att vinna, utan hela hans håg stod nu till "the
far West"*) och för att kunna komma dit, arbetade han och
sparade allt hvad han förmådde.

Slutligen trodde han sig hafva samlat tillräckligt för att
våga företaga den långa resan till Californien, dit han också
verkligen anlände efter en mödosam och äfventyrlig färd. Huru
han der småningom letade sig fram till guldtrakterna och
delade samma öde, som träffat hundratals andra i samma ärende
stadda, att efter många mödor, ansträngningar och försakelser
insjukna i den feber, hvilken härjar i de lågländta nejderna
af denna verldsdel, och nära förgås i elände, om ej en
barmhertig samaritan vårdat sig om honom, huru han sedan till en
del återvann helsa och krafter, samt verkligen lyckades samla
något af den så mycket eftersträfvade metallen, hvilken dock

*) Tiderna förändras och vi förändras med dem.

•*) Den aflägsna Vestern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:18:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1864/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free