Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Sedan man vexlat några vänliga och skämtsamma ord,
tackade Fritz sin i stadens nutidskrönika väl orienterade unge
vän och begaf sig till sitt logis, för att efter intagen middag
fundera på den afsigt, i hvilken han nu egentligen besökte
Upsala. Och hvilken var väl denna? I händelse våra unga
läsarinnor ej redan skulle gissat sig dertill, sora dock är
troligast, få vi väl lof att omförmäla, att den var att här söka
sig en följeslagerska genom lifvet, ett angenämt sällskap för att
förljufva det ensliga landtlifvet, ty han insåg allt klarare, att
hvarken stundens flyktiga nöjen eller ett träget, till och ined
samvetsgrannt arbete förmådde fylla det tomrum han kände i
sitt hjerta eller det, som skulle uppstå i det hem, han stod
i begrepp att bilda sig.
Han visste att den kärleksrika makt, som sade, att det
ej är godt att mannen är allena, äfven danat honom en hjelp,
och han hade derföre på fullt allvar kommit hit för att
uppsöka sin — Eva. Han tycktes ej känna någon tvehogsenhet
angående det håll, hvarthän han skulle vända sina blickar till
vinnando af detta ändamål, ty vid den hastiga afresan från
hemmet hade han dock medfört och i hjertats helgedom bevarat
en kär bild, som troget följt honom under hans vandringsår,
som med minnet och hoppet till hjelp förljufvat det stundom
bittra närvarande och kastat ett rosenskimmer öfver det
kommande.
Man förvånar sig kanske öfver en dylik trohet i vår tid,
som ju har namn om sig att vara både opoetisk och
oroman-t sk, särdeles som föremålet för dessa tankar och
förhoppniu-gar sväfvade i fullkomlig okunnighet om hans ömma låga, och
läsaren torde måhända vilja anklaga oss för sentimentalitet och
öfverdrift. Till vårt och vår hjeltes försvar vilja vi då
anföra, att Fritz, som haft lyckan att ega en god och ädel
mor, verkligen var en renhjertad yngling med höga tankar om
qvinnans värde och det förädlande inflytande hon bör och kan
utöfva på mannen. Visst hade äfven han under sina studentår
fjäril slikt fladdrat från blomma t ill blomma och ej visat någon
exemplarisk trohet mot sitt hjertas herrskarinnor från den ena
balen till den andra, men då motgångens timma slog, bortflöt
äfven något af slagget från hans hjerta, under det den ädla
metallen renad stannade qvar. Då bladet vände sig för
honom och han såg sig beröfvad allt hvad ban förut haft att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
