Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
att göra som vår vän Z, hvilken, då han fick korgen på ett håll,
genast friade på ett annat, ty, sade han, "hvad skulle jag väl göra i
min förtviflan ?"
Fritz försökte att svara i samma skämtsamma ton, men hade
svårt att dölja den djupa sinnesrörelse han verkligen erfor. För att
ej i kamratens ögon framstå såsom eu förälskad och lidande Werther,
uppbjöd han dock hela sin förmåga att beherrska sig sjelf och följde
med på den föreslagna promenaden. Med klappande hjerta stannade
han under fönstret, der hon, som så länge varit hans ideal, men som
nu i sjelfva återseendets stund gick förlorad för honom, visade sig
med royrtenkronaii på hufvudet.
Men var detta verkligen Bertha, hans drömmars Bertha, den bild
som under de förflutna sex åren ständigt föresväfvat honom? Härtill
kunde han svara både ja och nej. Dragen voro väl desamma, men
den sylflika, glädtiga unga flickan var förvandlad till qvinna och de
sex åren hade ej gått henne spårlöst förbi. Öfver munnen, der
fördom endast löjet lekte, hvilade ett, uttryck af bestämdhet, beslägtadt
med spotskhet, hvilket nästan misshagade Fritz.
Han vände sig suckande bort, han kände sig nedslagen,
modfälld, men erfor dock ej den genomgripande förtviflan, hvilken en
älskare u la rè.gle bör känna, då han ser sitt hjertas utkorade såsoiu
en annans brud. Han kunde till och med vända sina blickar från
Bertha, som dock ensamt bordt utgöra deras föremål, ja, förtäras af
deras glöd , för att egna någon uppmärksamhet äfven åt brudtärnorna.
"Hvem är den der täcka flickan med törnrosor på sitt mörka
hår, som står till höger om bruden?" frågade han slutligen sin vän.
"Det är Hilma X. hennes yngsta syster", svarade denne. "Det
är en rätt söt flicka".
Ju längre Fritz betraktade den unga tärnan, desto mindre kände han
sig hågad att jäfva detta omdöme, ty sådan föreföll hon ock honom
der hon stod, med hjertats godhet återspeglad i klara, mörkblå ögon
och hjertats glädje uppenbarande sig i soliga leenden, som jagade
hvarandra på hennes ungdomsfriska anlete.
Det var en besynnerlig omstörtning, som på några timmar
föregått med alla de planer och förhoppningar, på hvilka Fritz så länge
byggt, och man kan ej undra på om natten under sådana
förhållanden blef sömnlös. Först mot morgonen insomnade lian och i drömmen
framstod för honom Bertha, blek, sträng, kall, under det systerns
ljufvare bild, mångdubblande sig, skälmaktigt tycktes framblicka bakom,
bredvid, framför henne. Föga blef han dock vederqvickt af den
sömnen.
På morgonen kände han sig illamående och kunde således ej
anträda återresan. Han dröjde än ett par dagar och som han just ej
visste hvad han skulle taga sig till, gjorde han visit hos X—a. Der
blef han vänligt emottagen, såsom gammal bekant, till och med af
Hilma, som mycket väl erinrade sig honom, ehuru han på den tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
