Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
taras, har han blifvit nödgad till en mångfald af skildringar,
som svårligen kunna rymmas inom omfånget af en enda roman.
Kingsleys bok är nemligen till sin plan ett jättearbete,
omöjligt att utveckla och genomföra på ett tillfredsställande
sätt inom en så trång ram. Till sitt omfång inskränker den
sig dock — pris vare författaren — till tvenne delar, Tauehnitz
edition, och liknar lika litet i detta som i andra hänseenden
de ändlösa fransyska romanerna. Författaren gör till sin
uppgift att teckna de många kulter, som , innan kristendomen
vunnit fullständig seger, bekämpade hvarandra inom den stora
verldsmonarkien. Sålunda uppträda vid hvarandras sida olika
former af den gamla grekiska hedendomen, från den mest
förandligade speculativt filosofiska verldsåskådning, som
representeras af bokens hjeltinna, Hypatia, till den mest upplösande
scepticism, hvilken framställes i hennes lärjunge, juden
Rafael. Vidare uppträder den gamla nordiska kraftdyrkan, frisk
och urspruuglig, hos den grånade kämpen Ulf Sorleson,
medan den förföljda, ofta fanatiserade judendomen personifieras af
Miriam, och kristendomen eger representanter i flerfaldiga
typer, sådana som den lärde Augustinus, deri älskliga Victoria,
den herrsklystne Kyrillos och den i fanatisk yra rasande
pö-belhopen. Oaktadt detta förkroppsligande af då herrskande
idéer, är romanen nästan helt och hållet fri från tendensens
dogmatiserande torrhet. I)ess figurer äro lefvande, lidande eller
njutande varelser, och troligen tänka de flesta läsare sig dem
aldrig som personifierade idéer. Man kan genomläsa
berättelsen med nöje, utan att ens blifva varse "historien i historien".
Under sådana förhållanden kan tendens-romanen med skäl
ursäktas. — Karaktärsutvecklingen är naturlig och sann, dialogen
ledig och ofta qvick, bela skildringen objektiv. Författaren
karakteriserar ej med egna ord sina skapelser, han skickar ej
ut dem i verlden med orlofssedeln redan skrifven; endast
genom deras tal och handlingar låter han läsaren bilda sitt
omdöme öfver deras personlighet. Detta framställningssätt är en
frukt af författarens lifliga fantasi, som framkallat dessa
rörliga figurer, hvilkas Than nnd Treiben han blott företagit sig
att skildra. Taflan vinner härigenom i lif och objektivitet, och
all långtrådighet försvinner.
Oaktadt ofvan anförda stora förtjenster, eger dock detta
verk brister, som störa läsarens njutning. Ehuru författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
