Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
kände det pandemonium, mot hvilket han kämpade, ej heller
den innerliga tro, som uppehöll honom i hans fejd; och hvilka
derför hvarken första eller förlåta de tillfälliga förbrytelser och
villfarelser, som tillskrifvas en menniska, icke sämre om också
icke bättre än de sjelfva". — Kingsley fasar för den religiösa
ofördragsamheten och har tecknat den i blod, och dock kan
man läsa mellan raderna, att han känner huru få de
menniskor äro, som uppnått den höga ståndpunkt, på hvilken en
brinnande religiös öfvertygelse finnes parad med full
förclrag-sanihet mot olika tänkande. Intoleransen motarbetas i detta
verk ej blott genom skildt ingen af do fasor, den föranleder,
utan ock genom framhållandet af dess orättvisa, i det
författaren äfven skildrar det myckna goda, som ofta förefinnes på
de förföljdes sida. Det är i synnerhet ett drag af denna
försonlighetens anda, som förtjenar uppmärksamhet. De bästa,
de ädlaste personligheterna inom hvar och en af de olika
kulter, som blifvit föremål för hans skildring, låter författaren
förstå, akta och älska hvarandra. Detta förhållande är så
klart, så djupt och sannt framstäldt, att man straxt finner, att
det ej kan vara annorlunda. Denna del af berättelsen är på
en gång det minst observerade men dock kraftigaste medlet för
inskärpandet af den religiösa fördragsamhet, hvarpå han yrkar.
Författarens ändamål med denna sanna och lefvande
detaljmålning af det tidehvarf, han företagit till behandling, uttalas
skönt i slutorden: "Och nu farväl, mina läsare! Jag har visat
eder nutidens fiender under forntida gestalter, uppträdande i
toga och tunika, i stället för i röck och i kjortel. Samma
djefvul, som frestade dessa gamla egyptier, frestar ännu eder;
samma Gud, som skulle hafva frälsat dem, om de blott sjelfva
velat, skall frälsa eder, om I viljen. Deras synder äro edra,
deras dom eder, deras frikännelse eder. Det finnes ingenting
nytt under solen. Må den bland eder, som är utan synd,
kasta första stenen på Hypatia eller Pelagia, på Miriam
eller Rafael, Kyrillos eller Filamrnon"!
Men just denna ovanliga opartiskhet, detta bemödande att
göra rättvisa åt alla, har, ur esthetisk synpunkt betraktadt,
gifvit anledning till åtskilliga i detta arbete förekommande
brister. För att framställa alla dessa representanter af
skiljaktiga åsigter, hvilka författaren önskar att rättvisa skall veder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
