Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
anläggning är högst vidlyftig, men till sitt utförande i många
fall skizzartad. Den är redan i sin nuvarande form ett
sammandrag. Jag måste derför åtnöja mig med den allmänna
skildring af dess tendens och af de föremål, den behandlar,
hvilken redan är gifven.
Rydbergs roman är uttrycket af tvenne känslor, hvilka
tyckas helt och hållet beherrska författaren, och om hvilkas
rättmätighet han hyser en bergfast öfvertygelse. Den första
bland dessa är ett brinnande hat mot allt kyrkligt öfvervälde,
mot allt hvad presterskap heter. Medan jag läste hans bok,
kom mig esomoftast det gamla latinska uttrycket Facit
in-dignatio poëtum*) i tankarna. Detta intryck jäfvas ej
heller af författarens egna ord i bokens tillegnan: "Medan jag
skrifvit, har jag känt mig som stridsman under de idéers fana,
för hvilka jag lefver och andas, och mitt arbete är intet
annat än ett spjut, som jag slungat mot de fiendtliga lederna, i
krigarens lofliga uppsåt att såra och döda". Denna känsla,
som synes utgöra det mest genomgripande draget i författarens
lynne, har försett honom med de mörka färger, hvilka han
användt vid målningen af skuggpartierna i sin tafla.
Den andra grundtonen deri är hans beundran för antiken.
Denna tyckes vara nästan lika varm, lika ensidig som den,
hvilken Schiller så formskönt uttryckt i Die Gotter
Griechen-lands, ty ofta tyckes författaren vara nära att med samma
längtans hänförelse utbrista:
"Schöne Welt wo bist du? Kehre xvieder
Höides Blüthenalter der Naturi"
Visserligen säger han: "En ny dag har kommit, antiken och
kristendomen genomtränga hvarandra", men hans egen djupaste
längtan sträcker sig tillbaka till "das holde Blüthenalter"; och
så förherrskande är denna skönhetsdyrkan, att författaren,
oaktadt den moraliska renhet, som genomgår hans eget arbete,
ej för ett ögonblick synes störas af medvetandet om den från
antiken oskiljaktiga sedliga slapphet, hvilken Schiller lika
mästerligt uttryckt i orden:
"Damals war nichts heilig als das Schöne".
Denna antikdyrkan har förlänat honom de färger, med hvilka
han målat dagrarna i taflan; men de ljuspartier kunna omöj-
*) Ovilja framkallar poatun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
