Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
slott, beläget i grannskapet af Bristol. Några deltagande
vänner erbjödo sig att hjelpa honom och en af dem lyckades
erhålla anställning såsom Annas ridknekt. Småningom tillvann
sig denne sin matmoders fortroende och kom snart underfund
med, att hou ännu lika hängifvet som förr var fästad vid
Machim. Han föranstaltade derföre snart ett hemligt möte
mellan de båda älskande, som då öfverenskommo att fly
tillsammans.
En dag red Anna ut, åtföljd af sin ridknekt, men —
återvände ej. Hon hade stigit ombord på ett litet fartyg, som
Maclxim hållit i beredskap för att öfverföra henne till
Frankrike. Under natten uppstod en häftig storm och då den
följande dagen grydde befanns den bräckliga farkosten drifva
omkring på den ofantliga oceanen, utan erfaren styrman, utan
kompass, utan möjlighet att bestämma sin kosa. Under
tretton dagar gungade den sålunda på den förrädiska vattenytan,
en maktlös lekboll för vind och våg, och ined samma
hopplöshet sågo de arma flyktingarne hvarje ny dags sol höja sig
ur hafvet och åter nedsjunka i dess sköte. Det var en
förtviflad belägenhet och Anna tyckte sig deri skönja ett Guds
straff öfver det vågade steg hon tagit.
Den fjortonde dagen uppgick under mer gynnande auspicier.
På något afstånd hängde ett moln öfver hafvet, men, alltsom
fartyget närmade sig detsamma, framstucko ur dimman
konturerna af land och slutligen skringrades denna helt och hållet af
en herrlig sol, hvars varma strålar belyste ett landskap, rikare
och mer tjusande än något, som våra stackars flyktingar förut
skådat. Man trodde sig hafva funnit paradiset och det lilla
fartyget inlopp i en täck vik, omsluten af de ståtligaste träd.
Machim lemnade några af matroserna qvar till fartygets
bevakning och förde med de andras tillhjelp sin älskade Anna
i land. Snart ådrog sig en majestätisk ceder våra resandes
uppmärksamhet och i skuggan af dess väldiga grenar uppförde
man en löfhydda för den lidande qvinnan, hvars både
kropps-och själskrafter blifvit brutna först af sorg, sedan af
öfver-ansträngningar och umbäranden under flykten på ett
stormupp-rördt haf. Machim hoppades dock det bästa af denna
balsamiska luft, denna herrliga natur och af sina kärleksfulla,
outtröttliga omsorger. Men Försynen hade annorlunda bestämt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
