Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Att börja med vilja vi kasta en blick på öns nuvarande
utseende, hvilket ombytt karakter, sedan Anna och Machim
först hvilade sig i de lummiga cederträdens skugga. De rika
och täta skogar, hvilka då betäckte ön, hafva till stor del
blifvit borthuggna för att lemna rum för vinplanteringar, och
blott i det inre eller bland de nordliga bergpassen påträffar
man ännu större trädgrupper.
Vid första anblicken från hafvet förefaller också ön såsom
en sammansättning af temligen kala, rödbruna klippor, hvilkas
gigantiska former och djerfva konturer pittoreskt framstå mot
den klarblå himmel, som bildar taflans fond. Men, då man
kommer närmare, finner man klipporna till stor del betäckta
med frisk, saftig grönska, härrörande dels från vinodlingarne,
dels från massor af reseda samt af ljung (Erica) och ginst
(Genista), hvilken senare här växer till en höjd jemnlik mint
dre träd, dels från häckar af myrten, rosor och geranier, som
infatta bergsstigarne, och ur dessa massor af grönska och
blommor framtitta här och der kyrktorn och villor.
Hufvudstaden, Funchal, har en högst pittoresk belägenhet,
såsom byggd på en af bergssluttningar bildad amphitheator.
Kontrasten mellan de hvita byggnaderna och de grönskande bergen
är särdeles intagande och effekten af det hela förhöjes af
fästningen, Loo Röck, som beherrskar inloppet till hamnen.
Men jag vill gerna bjuda dig på en färd inåt Ön och
föreslår derföre att vi låta en af de båtar, hvaraf hamnen
hvimla[-, föra oss i land. Dessa små, nätta, med bjerta färger
målade farkoster hafva en mede på hvardera sidan om kölen,
för att hindra dem från att falla på sidan, när de nå grund,
ty mau måste begagna sig af en hög våg för att komma i land.
Då våg och roddare sålunda lyckats att föra oss inemot terra
firma, fatta många kraftiga händer i den lätta båten och rycka
den under högljudda rop, hvaraf vi ej mycket förstå, långt
upp på stranden. Der omringas vi snart af en svartmuskig
skara, som emot kontant erkänsla utbjuder sina små klippare
till vår tjenst. Vi välja de bästa och anträda en något
äfventyrlig färd, åtföljda af ett par muntra, skriande jockeyer,
som, temligen lätt ekiperade och hufvudet prydt mer än
betäckt af en liten besynnerlig trattformig mössa, löpa vid
hästarnes sida och vid de brantare ställena af vägen hugga tag
i deras svansar, för att lättare kunna hinna med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
