Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
nästan omärkliga darrning förrådde det smärtsamma intryck
hon erfarit af en händelse, som enligt den gängse folktron, i
detta som i mänga andra fall allmänt delad af de mera
upplysta, förespådde olycka. "Tillsåg befallningsmannen", fortfor
hon, "att undersöka orsaken, och, om någon vårdslöshet vållat
det trogna djurets död, straffa den felaktige."
Tyst och blek fortsatte grefvinnan vandringen öfver det
ödsliga faltet, medan herr Peder gick stillatigande vid hennes
sida och gossen sprang lekande omkring henne, lockande på
Flink, herr Kjells stora bruna stöfvare, som kom dem till
mötes på den yttre vindbryggan.
Inträdande från genomkörseln i ladugårdsräckan på den af
uthus på 3 sidor kringbygda, men mot slottet öppna
ladugården, stannade grefvinnan för att tala vid den djupt bugande
befallningsmannen eller så kallade la’fogden (ladufogden) om den
timade olyckan och efterfråga hvarför hon ej förr blifvit
underrättad derom. Den unge Christian stod ett ögonblick
bredvid herr Peder och såg uppåt den ståtliga borgen, som på
andra sidan en bred och djup vallgraf reste sina väldiga, öfverst
med väktargång och skottgluggar försedda murar och sina höga
spirprydda torn. Med ett raskt språng satte han derpå öfver
den nedfällda vindbryggan och stannade framför den låga
inkörsporten till slottet, betraktande de figurer, som voro inristade
på kalkstenshällen ofvanför porthvalfvet. På gossens frågor om
figurernas betydelse inlät sig herr Peder i följande förklaring,
hvartill äfven den glada, 15-åriga jungfru Märtha, en aflägsen
i huset upptagen slägting, fick förmånen att lyssna, då hon
återvände från stallet, der hon med åtskilliga andra af husets
qvinnor tagit husbondens störtade favorithäst i betraktande.
"Den figuren som sitter på thronen, min unge herre",
förklarade den lärde mannen —
"Är det en thron", skrattade Märtha, "då måtte
thronerna vara förbålt obeqväma, herr Peder."
"Torde hända, jungfru Märtha", svarade uttydaren,
tilläggande ett sakta: "märkeligt, ganska märkeligt 1" och fortfor derpå:
"den figuren, klädd uti en biskops skrud, föreställer Gud
fader. På hans axel sitter en dufva, mellan hans fötter står
Frälsarens kors, hvarpå hvilar hela verldsklotet; mot detta
åter sänker Fadren beskyddande sitt hufvud." Herr Peder
berättade derpå, då och då afbruten at Märthaa skälmska an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
