Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
och "Gud signe!" Utkommen på fältet fortsatte hon med
snabba steg hemvägen, fördjupad i tankar, väckta af uppträdet
i byn. Herr Peder, som under tiden förtroligt språkat med
byfolket, för att aflocka dem några sägner och visor, hvilka
han upptecknat, jemte rätta sättet att gå till väga vid
"mid-soinmarsigningen", upphann slutligen flåsande Fru Margaretha,
och hörde henne halft för sig sjelf, halft till honom med
dämpad stämma säga: "Folket lider; här måste vara något
grundfel i förvaltningen; godt att min herre låtit oss komma åter
till gods och gård att skipa rätt och ordning; de tyckas mig
hafva illa farit här hemma, medan vi tuktat Fransmännen i
Holland."
"Märkeligt, högst märkeligt, fru grefvinna", instämde herr
Peder bugande, men invände derpå att folket icke tycktes ha
det bättre på andra skånska gods, än på Widtsköfle, så vidt
som hans kännedom sträckte sig. "Så mycket värre, menar
jag, för både husbönder och folk", svarade grefvinnan allvarligt.
Men åter hejdades vandrame af en mötande, en ung man
i arbetsdrägt med ett ovanligt klokt och godt utseende. Han
stod vid vägkanten med hatten i hand, vridando den mellan
händerna, medan ett uttryck af plågsam tvekan tecknade sig i
hans öppna och ärliga anlete. Tillfrågad sade han sig vara
Landgren, fördrängen vid gården. Grefvinnan sporde honom
då om årsväxten och arbetet på åkern, yttrade sin ledsnad att
se den vackra rågbrodden förqväfvas under flygsandsdrifvorna
och lyssnade uppmärksamt till den unge fördrängens ödmjuka
hemställan om ej planteringar af häckar borde företagas öfver
allt på godset för att binda sanden och skydda den uppbrutna
jorden. "En har intet annat än otack för arbetet på åkern",
menade han, "och litet eller intet ger den på logen. — —
Men jag skulle", tillade han och tystnade åter i plågsam
tvekan.
"Har du något att säga, så tala ut, och uppehåll oss ej
i blåsten", ljöd grefvinnans befallande stämma.
"Herr — Herr Kjells ridhäst —"
"Väl icke gamle Ajax?"
"Just han — Gud tröste oss — störtade i spiltan i går
afton, utan att en kan — —"
"Godt, du kan gå!" afbröt honom grefvinnan med
tilltvin-gadt lugn, medan dock kindens försvinnande färg och läpparnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
