Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
våra, kungen förklarat: "det skall bli min musik", är intyg
nog om hans ärliga mannamod.
"Öfver sig nog", inföll herr Peder. "Det är blott att
önska, att vi ej få allt för mycket af den musiken."
"Jag menar ni tänker göra Moraprosten sällskap, herr
Peder", gentog Ebbe och blossade upp med ungdomlig ifver, i det
han började ett varmt försvar för sin hjelte. "Det vore
önskligt", tillade han slutligen, "att de som nu eller hädanefter
sätta sig till doms öfver vår 18-årige konung ville lägga på
minnet hans ord inför rådet: "Jag hade föresatt mig att icke
börja något krig, men sluta det vill jag icke förr, än det
skall ångra mina fiender."
"Det vissa är", återtog fru Margaretha, "att vår unge
konung, skamligen hotad af 3:ne sina grannar, redan med
heder redt sig från en utaf dem."
"Det må visserligen medgifvas, kära fru Margaretha, och
derför har han icke minst att tacka de trogne svenske
stridsmän, som han hemkallat från utländsk tjenst, att bistå honom
i råd och dåd, och af hvilka eder kärälsklige make, den
hög-borne herr Kjell, är en bland de förnämsta."
"Gud gifve honom tid och kraft att så tjena land och kung,
som han det önskar, så vet jag visst, att det ej sker
förgäfves. Hvad mig beträffar, vet jag väl, att maka och barn och
hus och hem måste nöjas med andra rummet i krigarens hjerta.
Jag skall således lika litet nu eller hädanefter knota, som
tillförene , då jag följde min herre och man under alla krigets
farligheter, eller då när jag i Brüssel, under brinnande
belägring, bidade min stund och slutligen vid kanonernas dunder,
medan bomber och kulor regnade öfver staden, födde den raske
gossen der", och härmed lade fru Margaretha ett ögonblick
handen på den yngste sonens, den lille femårige Rutgers hufvud.
"Hvilken hög utmärkelse herr Kjell vann i Holländsk
tjenst är nogsamt bekant", inföll herr Peder, "och säkerligen
skall det en gång tillräknas honom som en god
svenskmanna-dygd, att hafva lemnat en så hög plats som den af
kavallerichef, för att återvända till ett hotadt fosterland, utan visshet
om att der se sig så högt uppskattad."
"Pligtens uppfyllande", inföll Margaretha, "har alltid synts
mig såsom en måttlig merit, derom icke är stort att tala,
hur väl berömmet öfver en värdig make än må ljuda i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
