Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
hustrns öron. Ni vet ock, att herr Kjell med all nåd och
förtroende blifvit af vår unge konung emottagen och straxt till
öfverste för våra Prestdragoner i Skåne kallad."
"Sannt, nådigste fru", inföll herr Peder, "men med ett
vilkor — —"
"Ja, med vilkor att förstärka regementet med 211 man,
på hans bekostnad utrustade med häst och mundering. Er,
herr Peder, synes en befordran på dessa vilkor ej mycket att
eftersträfva, men jag vet, att den finnes, som menar herr
Kjell härmed hafva gjort en allt för hastig lycka, och gerna
skulle se att den blefve honom en falltrappa."
"Christerson?" hviskade frågande herr Peder.
Grefvinnan gaf ett jakande tecken, tilläggande: "Jag
fruktar långt mera hemliga fienders anslag, än något offer af gods
och guld, som fäderneslandet kan kräfva. Min tanke är
dessutom att den nämnde kapitulationen, om än något betungande,
dock är ganska möjlig att uppfylla, och jag är viss att herr
Kjell, om Gud ger lif och helsa, inom sagder tid skall gå i
land dermed."
"Jag önskar till Gud, att ni må varda sannspådd, nådig
fru; i hög grad betungande blir i allt fall detta vilkor för
herr Kjells redan nog vidlyftiga och hårdt anlitade ekonomi.
Och skulle, det Gud förbjude, lif eller helsa svika •— —"
"Så lägger Herran bördan på, herr Peder — och jag
menar Han tör väl ock hjelpa till att draga’n."
"Amenl" instämde herr Peder och drog sig tillrättavisad
tillbaka.
Under de äldres samtal hade barnen och herr Ebbe
förgäfves sökt att lugna hunden, som en stund ängsligt
smågnäl-lande och under synbar oro sprungit af och an mellan spiseln
och dörren. Blott med svårighet hade man nu förmått honom
att återtaga sin plats framför elden, medan han dock höll de
kloka ögonen ofrånvändt fästade på dörren, såsom hade han
väntat någon, och fortfor att sakta gnälla.
Nu började åter de ungas gyckel med herr Peders
ständigt återkommande tankspriddhet, hvilket han vanligen
godmodigt upptog, men dock någon gång återgäldade med ett
dräpande gensvar. Slutligen utbrister en korus af skratt, då herr
Peder, letande efter sin näsduk, drar upp ur fickan ett af
gamla Malins nystärkta hufvudkrus. "Märkeligt 1 högst märke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
