Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
hon suttit., och lik en skrämd fogel vände hufvudet med en
lyssnande rörelse mot fönstret. Alla lyssnade med henne, och
man hörde genom stormens tjut och vindflöjelns gnisslande den
döfva klangen af ]Vidtsköfle kyrkklockor, instämmande den ena
efter den andra såsom till en jordfästning. Flink sträckte upp
hufvudet och höjde ett jemrande läte; gamla Malin tryckte
händerna mot sina öron med en ångestfull rörelse; husfrun sjelf
reste sig häftigt med barnet på armen, i det hon utbrast:
"Elär har visserligen någon stor olycka skett — gifve Gud
den ej min Herre drabbat!" I samma ögonblick hördes tunga
steg och slammer af sabel och sporrar mot stengolfvet i
gången utanför. Dörren uppslogs häftigt och en man, hvars
ryttare-drägt och utseende buro alla spår af en häftig och våldsam
ridt, inträdde i rummet. J)en glada kretsen kring spiseln hade
förskrämd dragit sig tillbaka; Margaretha Ascheberg stod
ensam, med barnet på armen, blek, men upprätt och med
höjdt hufvud framför den ankommande. Hennes välformade,
höga gestalt aftecknade sig tydligt mot det flammande
eldskenet bakom henne; det sköna anletet, hvitt och orörligt, som
hade det varit mejsladt i marmor, bar prägeln af ett med möda
tillkämpadt lugn; de mörka ögonen, fulla af frågor, dem
lapparne ej förmådde uttala, riktades stelt på den inkommande.
Så stodo de båda några ögonblick, medan budbäraren tydligen
kämpade mot en öfverhandtagande rörelse, som hindrade
honom att tala. Samlande hela det djup af själskraft, hvaraf
hon var mäktig, gjorde Margaretha Ascheberg en rörelse,
likasom räckte hon sig efter smärtebägaren, och hviskade med
halfqväfd stämma: "Sune — din herre?"
Död!" svarade mannen hest och kramade sitt sabelfäste.
’"Död!" eftersade Margaretha och betraktade budbäraren
ofrånvändt, såsom förstodo lion ej ordets betydelse.
"Ja!" återtog mannen, och harm och sorg kämpade om
herraväldet i hans röst och uppsyn, — "funnen badande i sitt
blod, på Calmare gata vid pass kl. half 8 i förrgår afton.
Margaretha svigtade; den smärta gestalten böjde sig och
skälfde som aspen för stormens våld; ögonblicket derefter sjönk
hon på knä, utan ett ord, utan ett ljud, tryckande barnet
hårdt intill sig. Ingen vågade närma sig; men genom kretsen
af qvinnorna lopp sakta ön hviskning af "hästen — ringen!"
medan herr Peder med mörknande blick mumlade: "Christerson!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
