Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
"En djefvuls afund", började Surte åter, och drog sabeln
till hälften ur baljan, "slipade vapnet, men — —"
Enkan höjde handen, med en afvärjande rörelse, såsom
bad hon om försköning. Herr Peder gaf Sune en vink att
upphöra; sjelf närmade han sig den sörjande, ledande till henne
de andra barnen och sägande med djup rörelse:
"Margaretha Ascheberg> Jag vet I plär titta åt himla;
väl må I göra det nu I I vet — den Herren älskar, den
agar han — — I vet hvar det står, att Herren gaf och
Herren tog — —"
"Välsignadt vare Herrans namn!" ljöd det sakta som en
andehviskning öfver barnet.
I detsamma ringde klockan till den vanliga aftonbönen.
Husfolket, bland hvilka sorgebudet redan spridt sig, inträdde
långsamt; en i sender intogo de sina vanliga platser vid
dörren, fästande sorgsna och deltagande blickar på husmodren, som
ännu, omgifven af barnen, orörlig bibehöll sin knäfallande
ställning, sådan hon nedsjunkit, drabbad på en gång af det
förkrossande slaget. Orörlig syntes hon ännu under den korta
bönen, framsagd af herr Peder. Men då lågmälda, bäfvande
röster uppstämde psalmen 387 höjde bon långsamt hufvudet
och instämde sakta i slutversen:
"Jag kommer af ett brusand’ haf
l’å rätta glädjestranden,
Min kropp skall läggas ned i graf
Men Gud upptager anden.
Ur mörker kommer jag till ljus,
Ur fattigdom till ott rikt hus,
Från oro till god hvila."
Det var som bådo sången löst den stumma smärtan och
tunga och bittra föllo tårarna utför de hvitnade kinderna.
Efter slutad bön uppsteg Margaretha Ascheberg, såg sig ett
ögonblick omkring och sade sedan med låg, men fast stämma:
"r lia’11 mist en god herre, jag och mina barn en make,
en fader så som få — låtom oss bedja för hvarandra!"
Derpå gick hon med barnen långsamt ur rummet, följd af
halfqväfda snyftningar och ett sakta sorl af: "Gud skydde!
Gud hjelpe! Gud styrke!"
Esseide.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
