Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
ten af många hland hans bästa argumenter. Såsom bevis
behöfva vi endast nämna den slafviskt bokstafliga tillämpningen
af Epheserbrefvets 5:te kap. vers. 24, 25 och deraf följande
oundvikliga motsägelser. Med bästa vilja, och en sådan fattas
icke förftn, förmår ban ej qvarhålla den christiiga makan i
samma underdåniga" förhållande till mannen, soin det hvari
församlingen står till Christus. Han måste erkänna att
mannen bör kunna "emottaga hennes råd", ja till och med att
qvinnan bör taga till sitt hufvudmål att söka återföra mannen
till Gud, och förf:n visar sålunda ohållbarheten af den
grundsats, från hvilken han först utgått. Ett slutligt erkännande
att bilden dock i ett afseende är oupphinnelig, emedan Gud
älskar församlingen högre än någon inan sin maka, i det han
älskar henne "i trots af alla hennes otroheter", är ingalunda
egnadt att förbättra den ständigt haltande tillämpningen af den
valda texten. Af Pauli ord att "mannen skall vara qvinnans
hufvud" drager förfin den slutsatsen, att mannen erhållit på
en gång större myndighet och högre ansvar inom den
christiiga familjen, än qvinnan. Kort derpå motsäger han sig dock
sjelf, i det ban djerft nog förklarar kyrkan vara Guds Sons
maka och "jemnlike", samt derpå grundar ytterligare
jemförelser. Tror sig förfin i Frankrike kunna återupprätta
äktenskapets och den christiiga familjens helgd, genom att sålunda
försvaga känslan af pligt, af dyrt och heligt ansvar hos
qvinnan , så frukta vi att ban storligen misstagit sig.
I frågan om familjens förhållande till det materiella lifvets
intressen synes oss förftn äfven qvarstå på ofri grund , i det han,
såsom kyrkan af gammalt gjort, uppdrager en snart sagdt
oöfver-stiglig gräns mellan den christiiga familjen och den yttre verlden.
Han sätter derigenom målet så högt att det förblir oupphinnelig^
Ett christligt familjelif är dock ett menskligt icke ett
öfvermensk-ligt mål, och för att nå det böra vi ej åläggas att afkläda
oss alla naturliga böjelser, uppgifva alla menskliga intressen.
Förftn fordrar dock, att man skall fly verlden och offra alla
sitt hjertas mest. berättigade känslor, tör att, kunna tjena Gud
inom familjen. Föräldrar skola älska sina barn, likasom
hvarandra "för himlens skull", icke för deras egen — "en helig
kärlek till Skaparen är den enda låga, som får brinna på
familjens altare" in. m. Äfven här har åsigternas ytterlighet
framkallat motsägelser, hvilka göra förfais egen mening oklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
