Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
utan bland sådana, som afhandlat kyrkliga frågor endast så
till vida, som de ingripit i folkens historiska utveckling. Så
skrifver Guizot 0111 denna kyrka, inom hvars murar Rydberg
ser blott mörker och synd:
"Jag tror mig ej säga för mycket, när jag påstår, att det i
slutet af 4:de och början af 5:te århundradet var den christna kyrkan ,
som räddade christendomen. Det var kyrkan med sina institutioner,
som allena förmådde motstå den inre upplösningen inom kejsardömet,
som besegrade barbarerne och blef en civilisationens grundprincip,
ett föreningsband mellan den romerska verlden och den barbariska.
Om christendomen, såsom under sin första tillvaro, förblifvit en blott
tro, en känsla, en den enskildes öfvertygelse, har man skäl antaga,
att den skulle gått under vid kejsardömets upplösning och
barbarernas inbrott. — — — Af romerska väldet återstod endast de
van-niäktiga och slappa municipala myndigheterna. Blott hos kyrkans
män fanns ännu sedlig kraft. — — Öfverallt och såsom en naturlig
följd tillföll också dem makten. Sådan är universi lag"*).
Denne författare, som då det gäller att erkänna kyrkans
förtjenster, står i så skarp motsats till Rydberg, är dock
af alldeles samma åsigt som denne, i fråga om hennes fel.
Guizot framhåller lika skarpt, som den svenske författaren,
det grundfalska i de tvenne satser, hvilka presterskapet
alltmera sökte göra gällande, nemligen kyrkans rättighet att med
våld utbreda sin lära, samt att vägra förnuftet all doiusrätt i
religiösa frågor. Guizot synes sålunda indirekt bekräfta det i
det föregående uttalade påståendet: ’?att det endast äro
dag-rarne som fattas, för att göra Rydbergs tafla sann."
En annan utmärkt författare, Macaulay, yttrar sig om
samma frågor, då de ånyo uppvaknade ur medeltidens långa
slummer: "måhända var det en lycka för menskligheten, att
det friare element, som gjorde sig gällande genom
reformationen, ej kom till välde, då det första gången sökte bryta sig
fram, emedan de europeiska folken ej då voro mogna för den
större andeliga friheten" Sådant är denne berömde häfda-
tecknares omdöme öfver kyrkans inflytande på en tid, då
hennes onda principer hade fullkomligt utvecklat sig, och då den
menighet, hon beherrskade, dock hunnit en vida högre stånd-
*) Guizot: Histoire da la Civilisation en Europé, sidd. 40, 48. Detta
förträffliga arbete finnes öfversatt på svenska af L. A. Ekmarck, den
för-tjenstfulle utgifvaren af "Läsning för Folket."
**) Macaulay: History of England 1, 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
